Allt fler blir äldre och det kommer att påverka hela samhällsplaneringen

Claes-Bertil Ytterberg, ordförande i beredningen Senior 2005, berättade först om bakgrunden till att äldreberedningen tillsattes. Att det kommer att ske stora demografiska förändringar framöverdet blir fler äldre och färre yngre.
Han förklarade att år 2030 kommer var fjärde svensk att vara pensionär och gruppen, 80 år och äldre, fördubblas. I samband med detta bör man veta att Sverige har, näst Italien, de lägsta födelsetalen i världen.
Claes-Bertil Ytterberg påpekade inte, som man så ofta har hört på senare tid, att det närmast kommer att likna en katastrofsituation. Han sa istället att:
Det faktum att vi får så många äldre är ett kvitto på att vi har lyckats bygga ett fungerande välfärdssamhälle. För många är ålderdomen den bästa fasen i livet då man har tid och råd att unna sig en guldkant på livet.
Egna erfarenheter
Claes-Bertil Ytterberg berättade om sin egen mormor som inte ville in på äldreboende som i hennes ögon, och många andras i hennes generation, var att likna vid fattighuset. När hon väl kom in på äldreboendet så tyckte hon att det var underbart.
Han talade om den ungdomsfixering som är så vanlig i vårt samhälle. Den kommer igen i reklam och i allt som omger oss. Claes-Bertil Ytterberg påpekade att det nästan bara är på yoghurtförpackningar som man kan få se gamla människor. Det finns en förträngning när det gäller tankar på åldrande.
Han berättade om sig själv och hur han själv upptäckte att han blir äldre och hur han måste släppa ut svångremmen ett hål. Han beslutade sig för att motionera, springa, tillsammans med sin dotter.
Man jagar sin flyende ungdom med döden nafsande i hälarna, sa Claes-Bertil Ytterberg.
Min dotter frågade mig: "Pappa, varför ökar du alltid och springer fortare när vi möter en tant"?
Ändra attityderna
Claes-Bertil Ytterberg konstaterade att vi måste ändra attityderna till äldre i samhället och se dem som en tillgång och en resurs istället för en belastning för de yngre.
Det var 1998 som det beslutades att en nationell handlingsplan skulle tas fram för äldrepolitiken och det tillsattes en parlamentarisk äldreberedning som skulle bryta ned alla de abstrakta målformuleringarna till mer lättillgänglig information. Beredningen har bestått av 17 ledamöter från de olika riksdagspartierna samt 12 sakkunniga.
Beredningen har gjort analyser och förslag med utgångspunkt från år 2005 till 2030. Resultatet har blivit en bok på 2000 sidor "Äldrepolitik för framtiden" och en kortversion, en sammanfattning, på 70-talet sidor.

Situationen i dag
Siw Wittgren-Ahl (s), riksdagsledamot i beredningen för Senior 2005, sa att vi alla till slut blir delaktiga av beredningens arbete. Hon sa också att det är en utmaning som väntar oss när det blir så många äldre och så få unga som ska arbeta och betala för de äldre.
Hon talade om hur man nu för tiden går i skolan tills man är 25 år gammal och att många pensioneras ut redan vid 58 års ålder. Män lever tills de är 80 år i snitt och kvinnorna tills de är 81 år. Allt fler lever ända tills de är 100 år i dag, sa Siw Wittgren-Ahl.
Hon påpekade att vi måste förändra samhället så att de äldre kan vara kvar på arbetsmarknaden så länge som möjligt.
Siw Wittgren-Ahl talade också om att det finns många i dag som känner en stark oro för att bli gamla.
Fem "nycklar"
Beredningen har bland mycket annat kommit fram till fem "nycklar" som ska rädda situationen i samhället framöver. För det första att vi ska riva "ålderstrappan" och forma flexiblare livsloppsmönster genom att försöka öka människors vilja och möjligheter att förvärvsarbeta fram till pensioneringen och även därefter. Öka och ta tillvara äldre människors engagemang i politiska beslutsprocesser, kulturliv och social ekonomi. Öka möjligheterna för människor med utsatta livslopp att vara aktiva och delaktiga i samhället under åldrandet.
En andra "nyckel" är att man ska bryta åldersbarriären, att vi måste bekämpa och synliggöra negativ särbehandling av människor på grund av hög ålder eller kön och stärka utvecklingen av ny teknik för äldre.
Det är klart att det är svårt för äldre att betala räkningarna på data när det inte är någon som lär dem hur de ska göra, sa Siw Wittgren-Ahl.
En tredje "nyckel" är att planera för ett aktivt åldrande. Att man själv tar tag i sin situation och tänker igenomska jag bo i ett hus med tre trappor eller flytta till en lägenhet i markplan? Att var och en tar ett större ansvar för sitt eget åldrande.
En fjärde "nyckel" är stärkt sammanhållning i ansvarstagande över generationsgränserna. Att politiker ska ha en bra kontroll på vilka effekter besluten får på förhållandet mellan åldersgrupper och att man allmänt i samhället ska öka möjligheterna till möten mellan människor över generationsgränserna.
Siw Wittgren-Ahl talade om äldre som är ensamma och som aldrig ens får kroppskontakt med en annan människa. Hur man skulle kunna sammanföra äldre och dagisbarn eller skolbarn där det är möjligt. Vi har alldeles för strikta uppdelningar i samhället när det gäller olika åldrar.
Den femte "nyckeln" är att man ska tydliggöra och säkerställa det offentliga åtagandet för vård och omsorg om äldre människor. Behovet av förtydliganden av innehållet i det offentliga åtagandet inom vård och omsorg om äldre har nästan inte alls uppmärksammats tidigare politiskt i Sverige. I flera fall har regering och riksdag haft ambitioner att förtydliga ansvaret för vård och omsorg för de äldre, men resultaten har i de flesta fall i stället inneburit nya visioner och nya organisatoriska lösningar.
I beredningens arbete har man kunnat konstatera att det finns en bred uppslutning kring att det även i fortsättningen skall vara så att samhället har det yttersta ansvaret för vård och omsorg om de äldre. Det finns till exempel inget stöd för att lägga ett större ansvar på anhöriga för äldres vård och omsorg.
Informationen om äldreberedningen arrangerades av ledningskontoret, Gotlands kommun.