Allt fler mår dåligt i själen
Med ord om livskvalitet och gemenskap marknadsför vi Gotland i kampanjer som syftar till att fler ska flytta hit. Orden för tankarna till den bästa av världar och kanske borde vi ha goda förutsättningar för välbefinnande här. Men stress, ångest och oro letar sig in också bakom våra idylliska fasader. På vårdcentralerna och inom psykiatrin märker man hur trycket blir större för varje år som går. 4 Var fjärde kvinna har besvär av yrsel och sömnsvårigheter.4 Varannan kvinna och var tredje man dras med en allmän trötthet.4 Mer än var tionde gotlänning hade varit deprimerad under det senaste året.
Människorna i socknen var rejäla och måna om att hålla sockengemenskapen vid liv. Men efterhand som hon kom in i det sociala livet såg hon också något annat. Hon upptäckte skuggorna av de människor som aldrig var med och först då insåg hon att livet här på ön är precis lika mångfasetterat som på varje annan plats som hon tidigare hade bott på. Människorna här brotta s med samma bekymmer som alla andra.
Så klart, kan man kanske tänka, men kalkstens-kulissen hade förvillat henne. Hon hade trott att livet på Gotland skulle vara just så harmoniskt som det syntes vara.
Självmordsfrekvensen är lägre på Gotland än i riket. Dessutom berättar folkhälsorapporten från 2000 att de allra flesta gotlänningar anser sig ha en god psykisk hälsa.
Men rapporten ger också signaler som ska tas på allvar:
I primärvården och på psykiatriska kliniken märker man tydligt att allt fler mår allt sämre i själen. Här kan man bara bekräfta den nyblivna gotländskans intryck om att livet på Gotland inte alltid är så idylliskt. Vi har det som folk har det mest, rätt och slätt och det kan vara nog så tufft. Under hela 90-talet har den psykiska ohälsan ökat i Sverige och på Gotland har utvecklingen varit densamma:
Under de senaste åren har trycket på psykiatriska kliniken ökat med mellan 10 och 15 procent varje år.
På vårdcentralerna räknar man i dag med att omkring 40 procent av distriktsläkarnas arbetstid ägnas åt människor som behöver hjälp med psykiska problem.
När distriktsläkaren Hans Brandström på Gråbo vårdcentral möter patienter med psykiska problem är det inte detta som de i första hand söker för. Det handlar oftare om diffus värk och trötthet. Men när Hans Brandström inte finner några kroppsliga skäl till symtomen ställer han frågorna om hur deras liv ter sig i allmänhet.
Då kommer det. Då kan det rassla ur dem hur det är.
Det handlar om smärta, ångest och livsleda, men allt oftare handlar det också om att människor inte orkar med den totala kravbördan som läggs på dem i hemmet och på arbetsplatsen.
Hans Brandström och hans distriktsläkarkolleger har märkt hur psykisk ohälsa har brett ut sig till helt nya grupper under de senaste åren. Det gör honom beklämd.
Förr kom städerskan med värk i axlarna. I dag är hon helt slut inombords. Förr var lärare inte särskilt vanliga patienter på mottagningen. I dag strömmar de in med tydliga symtom på utbrändhet. Och mönstret går igen hos den ena yrkesgruppen efter den andra.
Den här utvecklingen går parallellt med att man i arbetslivet har hittat strategier för att systematiskt pumpa ur all luft ur systemen. Städerskan städar tre arbetsplatser på samma tid som hon förut städade en och lärarna måste stanna kvar i stimmiga lärarrum i stället för att arbeta hemma, konstaterar Hans Brandström
Den som kommit till gränsen där orken är slut är en tilltufsad människa med låg självkänsla. Hans Brandström försöker så långt det går att hitta andra lösningar än sjukskrivning, men när det inte finns andra vägar är han mån om att tydligt klargöra sambanden för arbetsgivaren:
Jag skriver sjukintyg som ger arbetsgivaren väldigt tydliga signaler om varför man har blivit sjuk. För det kan inte fortätta så här. På samma sätt som vi inte kan ha skolgårdar där ungarna bryter benen så kan vi inte heller ha arbetsplatser som gör människor så sjuka.
På Gråbo vårdcentral jobbar man mycket aktivt med frågor om människors psykiska hälsa. Under de senaste åren har man byggt upp ett psykosomatik-team där läkare, psykolog, sjukgymnast och sjuksköterska samarbetar kring de patienter som har problem med både kropp och själ.
När patienten söker för kroppsliga besvär och läkaren anar att de grundar sig på psykiska problem försöker man att så snabbt som möjligt utreda dessa samband. Oklarheten om anledningen till smärtan eller andra somatiska symtom gör annars lätt att oron bara tilltar och att dessa patienter blir vårdens storkonsumenter, utan att för den skull få den hjälp som de behöver.
Att gå på djupet tar tid, men Hans Brandström är övertygad om att satsningen är riktig:
Projektet är inte till fullo utvärderat, men jag ser bara vinster. På det här sättet kan sjukvården ge professionell hjälp till de patienter som tidigare mest har skapat frustration hos oss.
Det är vårdcentralerna som i första hand möter gotlänningarnas psykiska ohälsa. Men när resurserna här inte räcker till finns den psykiatriska kliniken.
Hans Pihlgren är cheföverläkare på den psykiatriska kliniken i Visby. Han kan konstatera att den psykiska ohälsan ökar i hela den gotländska befolkningen, men att det ändå främst är de gotländska ungdomarna som svarar för det ökade trycket på kliniken.
Det är svårt att vara ung i dag, konstaterar han.
Hans Pihlgren kan se flera skäl till att så många ungdomar får det så svårt att de måste söka hjälp:
Dels har de vuxit upp i nedskärningarnas tidevarv. Skolklasserna blivit större och det blivit sämre beställt med skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer. Dels har det också blivit allt svårare för unga att hitta sin plats i samhället.
Förr var det ofta givet vad man skulle göra, tillvaron var tydlig. I dag finns det inte lika tydliga strukturer. Många möjligheter står öppna och det skapar krav som inte så lätta att leva upp till. Och blir man sedan arbetslös så förstärks bara känslan av att inte höra till, säger Hans Pilgren.
Finns det något "typiskt gotländskt" drag i bilden av vår psykiska hälsa?
Hans Pihlgren tycker inte det. Vi mår som folk gör mest. När tillvaron kommer i gungning är det av samma anledningar som på andra håll: Vi oroar oss över arbetslöshet och relationsproblem och drabbas av existensiella kriser som alla andra. Detta bekräftar också de som svarade på frågorna i folkhälsoenkäten.
Och det är inte bara det som händer i vår närmaste omgivning som styr hur vi mår. Omvärlden tränger sig på. Händelserna i New York den 11 september slog igenom på den psykiatriska kliniken. Många mådde dåligt av den domedagsstämning som då spreds över världen.
Den händelsen skapade mycket ångest, det märkte vi både bland patienter som varit hos oss tidigare och bland patienter som var helt nya för oss, säger Hans Pihlgren och fortsätter:
I dag får vi veta allt negativt som som händer i världen. Mår man inte bra så tar man det till sig mer än vad man skulle ha gjort annars.
Händelserna den 11 september fick alla i gungning. Och det hör väl livet till att tillvaron gungar till för oss alla mellan varven. Men när bör man söka hjälp?
Om man mår dåligt under en längre tid än några dagar och om man märker att det påverkar sömn eller aptit, då bör man tänka efter. Det kan vara svårt att se sig själv, men omgivningen brukar kunna lägga märke till ganska små skiftningar. När det blir svåruthärdligt bör man söka upp sin distriktsläkare.
Hans Pihlgren tror inte att vi söker hjälp i den utsträckning som vi skulle behöva. Många klarar jobbet, men orkar sedan ingenting mer.
Att alkoholkonsumtionen är så hög på Gotland kan man delvis se som ett försök till självmedicinering, säger Hans Pihlgren.
Så jobbar vi med nyheter