Trots brunnsarkiv, statistik från SCB och offentliga vattendomar – kunskaperna om hur vatten används i Sverige brister. Det gäller också på Gotland, där torka understrukit vikten av tillgång på tillräckligt mycket vatten för olika behov. Det finns en regional vattenförsörjningsplan från 2018 med mycket data, men också i den framhålls risken för felkällor och osäkerheter i uppgifter om hur mycket vatten som faktiskt tas ut.
– Detta är betydligt bättre kartlagt i många andra europeiska länder, säger Frida Eklund, som arbetar med vattenfrågor vid Länsstyrelsen i Gotlands län.
Efter flera torra somrar på Gotland, södra och sydöstra Sverige, gav regeringen i uppdrag till SMHI att ta fram en rapport med förslag på förbättringar. Länsstyrelserna har bidragit och Frida Eklund på Gotland har samordnat insatser och synpunkter från nio län. Det har resulterat i två promemorior som väger tungt i SMHI:s slutrapport som kom i slutet av förra året. Den ligger nu till grund för regeringens och riksdagens fortsatta hantering, flera förslag kräver lagändringar. SMHI:s projektledare betecknade rapporten som "ett jättekliv".
– Jag vill betona att många bidragit – och jag ser det som en styrka att länsstyrelserna är ense i sina bedömningar att vi behöver både inventera och arbeta mer med tillsyn, kommenterar Frida Eklund.
Ett av hennes PM sammanfattar en tillsynskampanj som gjordes 2019. Länsstyrelserna i södra och sydöstra Sverige valde olika fokusområden; någon granskade uttag för bevattning, någon undersökte industrins användning. På Gotland inventerades 15 besöksanläggningar, utvalda för att de använder enskilt vatten och för att de finns i särskilt svårt utsatta områden när det gäller vattenbrist. Det visade sig att endast 3 av de 15 gjorde mätningar av sitt vattenuttag.
– Det berodde till dels på att få upplevde problem. Men för samhällsplaneringen, till exempel framtida byggnation, är kunskapen viktig att ha. Och inte minst klimatförändringen understryker problemen med vattenbrist. Fler behöver mäta, inte bara uppskatta. Det kommer generellt att uppstå mer konkurrens kring vatten, säger Frida Eklund.
Av alla 429 verksamheter i hela kampanjen hade endast 65 mätdata på hur mycket vatten de använde. Sammanställningen visade också att länsstyrelserna, som har ansvaret, inte bedrev något "aktivt egeninitierat tillsynsarbete". I sin andra PM föreslår Frida Eklund att det prioriteras högre. Hennes preliminära beräkning anger att en total inventering i landet skulle kosta 60 miljoner kronor och sammanställning av uttagsdata (vart femte år i exemplet) från cirka 15 000 punkter skulle kosta 22,5 miljoner kronor.
Ett centralt förslag i SMHI:s rapport är att skapa ett samlat register över vattenuttagen. Länsstyrelserna har i dag tillgång till systemet "Älvan", men där saknas en hel del uppgifter. I Gotlands regionala vattenförsörjningsplan anges att det används 20,8 miljoner kubikmeter sötvatten från enskilda anläggningar och 3,8 miljoner från kommunala vattentäkter, uppgifter från 2015. Den kommunala andelen, där ju vattenmängderna mäts för debiteringen, har ökat sedan dess, men siffrorna säger ändå en hel del om betydelsen av att känna till uttaget av enskilt vatten.
– Det handlar ytterst om att säkra tillgången på dricksvatten och livsmedel, avslutar Frida Eklund.