Trycket på öns ambulanssjukvård har varit extremt i sommar och för första gången någonsin har antalet larm passerat 1 000 på en månad.
– I juli i år hade vi 1 016 ambulanslarm, i fjol var de 794, säger Cecilia Gustafsson, verksamhetschef på Falck ambulans som svarar för verksamheten.
Ökningen motsvarar nästan 30 procent, en hög siffra som Cecilia Gustafsson förklarar med de rekordmånga besökarna på ön. Värmebölja med dryga 30 grader och krogarnas upphävda restriktioner har påverkat behovet av ambulans under juli månad. Förra årets pandemi bidrog däremot till färre utryckningar, men tendensen är ändå märkbar. I juli 2019 uppgick antalet larm till 897 och på sikt ökar de kraftigt.
Läget har vid flera tillfällen i sommar varit så illa att man inte fått vård och omhändertagande inom den tid man har rätt till som invånare.
– Vi klarar de flesta prio 1-fallen, men inte prio 2, säger Cecilia Gustafsson och berättar att det kan handla om benbrott, eller kraftig smärta som inte bedöms som livshotande, som fått vänta.
Efter klockan 18 finns ingen ambulans på norra Gotland och efter klockan 22 ska en ambulans i Hemse och en i Visby täcka hela öns behov. Den som akut har behövt ambulans har i flera fall fått vänta, något som avvikelserapporterna under juli månad vittnar om. Natten till den 27 juli fick polis, men också anhöriga gripa in, och köra patienter till Visby lasarett när väntetiden på ambulans bedömdes vara för lång.
Lars Levinson är ambulanssjuksköterska och trots att personalen utsatts för stora påfrestningar tänker han mest på patienter och nödställda.
– Det är inte roligt när man kommer fram och personen har fått vänta två och en halv timme, säger han och berättar att det inte är ovanligt att vara stationerad i Hemse, men få ett larm på Sudersand på norra Fårö.
Just nu upphandlas verksamheten för de kommande åren, för att börja gälla från maj nästa år. Resurserna och hur många ambulanser ön ska ha är känslig och en politisk fråga. Men med mer än en fördubbling av antalet människor på ön i sommar är faktum att ambulanssjukvården tvingas klara sig med samma resurser som på vintern.
– Det är klart att det blir stressigt. Det är att säga att vi sitter och rullar tummarna resten av året, men det gör vi inte. Det finns två vägar att gå, färre larm eller fler bilar, säger Cecilia Gustafsson.