En av Maria Amérs uppgifter är att ha en plan för hur man ska arbeta inom vården, beroende på vilket läge man befinner sig i, i rådande kris. Vad man gör vid en hög belastning av vården och hur fördelas resurserna i alla typer av scenarion. I nuläget har Gotland det bra ställt med intensivvårdplatser, och är bra förberedda på ett mer intensivt läge, menar hon.
– Vi jobbar för det värsta och hoppas på det bästa. Hittills har utvecklingen varit långsam på Gotland, och det har gett oss tid att förbereda oss och vi har fått ta del av erfarenhet från andra ställen. Vi nyttjar den här tiden till max för att stå så rustade vi kan, säger Maria Amér.
En del av rustningen är att förbereda för utökandet av platser på intensivvårdsavdelningen (IVA) på Gotland om och när behovet skulle öka. Och även där menar Maria Amér att vi är bra rustade, så länge vi bara behöver ta hand om de bofasta på ön. I nuläget vårdas en 80-årig man med covid-19 på IVA.
– I dag har vi fem platser som är fullt IVA-utrustade. Om man ser till Gotlands befolkning och antalet platser har vi ett bra läge just nu, och vi jobbar mot att dubbla och sannolikt tredubbla också, säger hon.
Hur prognosen ser ut för smittspridning för Gotlands del är dock svårt att svara på.
– Nej, det går inte. Men allt vi gör och de råd vi får handlar om att vi vill ha en långsam smittspridning för att kunna ta hand om de som behöver vård på bästa sätt.
Den senaste tiden har det hörts många röster från vårdpersonal i landet om bristen på tillräcklig skyddsutrustning. Maria Amér har förståelse för att det finns en oro, men menar att vi har den utrustning som behövs.
– Det finns en pedagogisk utmaning i att när man först gick ut med riktlinjerna hur man ska hantera de virussjuka i vården hade man en nivå av skyddsutrustning, men ju mer man lärt sig om hur viruset beter sig desto mer har man omformat riktlinjerna för att stämma mot det virus vi har, säger hon och fortsätter:
– Då kan man förstå att det finns en oro när man upplever att det är en typ av skyddsutrustning som behövs, och en annan som erbjuds. Men det som har hänt är att man fått ökad kunskap och kunnat göra tydligare och bättre riktlinjer utan att ge avkall på säkerheten. I nuläget har vi utrustning som vi behöver, men vi måste använda den med förstånd och vid rätt tillfälle.