Angelika gräver fram en skatt
Angelika Seimann från Berlin är på marsbesök hos Anette Björklund i Rone. När hon var på Gotland senast var hon fem år. Då pratade hon svenska med 16-åriga Anette.Nu använder de kroppsspråket.
Foto:
- Jag har så många gånger under åren tänkt på henne!
Angelika, som hette Wettig som barn, bodde med sin familj i Västberlin. När hennes pappa dog och hennes mamma var höggravid, med ytterligare en dotter hemma, beslöt socialtjänsten att hjälpa familjen genom att låta femåriga Angelika åka och äta upp sig i Sverige.
Den 28 oktober 1970 kom hon till Gotland tillsammans med en grupp andra tyska barn från Västberlin. De stannade till den 14 januari, året därpå. Angelika fick bo hemma hos Anettes mormor och morfar, Hilda och Kjell Olsson, i Grötlingbo, och Anette blev som en hängiven storasyster.
Nu är Angelika, tillsammans med sin man Matthias, tillbaka hos Anette och hennes man Bengt-Rune. Angelika minns inte så mycket från gotlandstiden.
- Men när vi var i Grötlingbo kyrka och såg musikalen Jesus Christ Superstar kände hon igen kyrkan, säger Anette.
Det är 38 år sedan Angelika bodde i Grötlingbo några månader. Hon gick på kindergarten, lärde sig prata svenska och valdes till lucia. Men hon har inte många medvetna minnen härifrån.
- Min mamma pratade inte så mycket om min tid i Sverige, kanske hade hon dåligt samvete för att hon skickade iväg mig? tror Angelika.
Minnena har grott länge
Men minnena av Grötlingbo har legat och grott i henne. Och ännu mer har de levt i Anette, som ju var äldre. Sedan 1973, när han träffade Anette, har också Bengt-
Rune hört talas om Angelika.
- Så en dag för fem år sedan gick jag in på webben, till tyska telefonkatalogen och där fanns hon ju! säger Bengt-Rune, som ringde upp direkt och fick svar.
Nere i Berlin fick Angelika en chock. Det tog några år innan hon hämtade sig.
-Jag behövde tid att tänka, jag kunde inte tro att någon gått och tänkt på mig i alla dessa år!
Men inför julen 2006 skrev hon ett brev, på engelska, till Anette och Bengt-Rune och berättade om sig själv och sitt liv. Att hon är textillärare, att hon gift sig med Matthias och att de flyttar ofta. Samt att hon gärna ville komma tillbaka och hälsa på.
Påsken 2008 tar så Angelika och Matthias bilen och kör norrut, till Rone.
Ingen bryr sig om att det snöar, de har fullt upp med att prata med varandra, på engelska och med kroppsspråket, och de säger att de definitivt tänker komma tillbaka och se hur Rone och Grötlingbo ser ut på sommaren.
- Ja, ni måste ju komma och spela kubb, säger Bengt-Rune.
Angelika säger att minnena så sakteliga kommer tillbaka. Tiden på Gotland var på ett sätt svår för henne, eftersom hon var utan sin familj, kanske har hon förträngt mycket?
- Jag har kommit för att gräva fram en skatt, säger hon nu med ett skratt.
Inbjudan till Berlin
Hon vill ta reda på mer om den där tiden och det är just här hon kan få hjälp med det, av Anette. Bengt-Rune och Anette har många utflyktsplaner för den närmaste veckan.
Hemma i Berlin pluggar Angelika danska, eftersom hon siktar på jobb i Danmark. Och snart kanske hon snappar upp den gotländska hon en gång behärskade.
Och Anette och Bengt-Rune vet vart de snart ska åka - de har en stående inbjudan till Berlin.
Så jobbar vi med nyheter