Anna Anu Viik är finska. Född i nordligaste Lapplands fjällvärld, i byn Kilpisjärvi nära Treriksröset. Redan som liten flyttade hon dock med sin mamma till staden Esbo vid Finska viken i landets allra sydligaste del.
Hon beskriver sin uppväxt som tvåkulturell.
- Det var tvära kontraster mellan Lapplands fjällvärld och stadsmiljön i Esbo. Min pappa var jägare och fiskare och när jag var där åkte jag med honom på fjället. Där fanns varken el eller rinnande vatten. Och min gudfar var nomadsame med renar, berättar hon och visar bilder på dem båda i vidunderligt vacker natur.
Hennes andra värld var den moderna staden i söder. Ett tryggt, ombonat liv med skolgång, kompisar och ett brinnande dansintresse.
Dubbelt upp
Hon har sina rötter i båda och det menar hon ger en styrka.
- Med två världar har man ju dubbelt upp. För mig har det alltid varit en extra trygghet att veta att "funkar det inte här så finns alltid Treriksröset". Som en extra joker, säger hon.
Anna Anu Viik tror att det är likadant med tvåspråkighet. Att ha två språk är också dubbelt upp. Dubbelt så bra, menar hon.
Men det krävs att de flerspråkiga barnen ges möjlighet att utveckla båda sina språk fullt ut. Och det är här skolan kommer in, och modersmålsundervisningen.
- Att lära sitt barn ett annat språk är ett jättejobb. Även om föräldrarna talar det andra språket blir det ofta ändå svenskan som regerar i hemmet, säger hon.
Därför är det så viktigt att barnen får modersmålsundervisning i skolan. Hon arbetar själv som modersmålslärare i finska för barn och ungdomar i den gotländska skolan och det är för sina insatser där som hon nyligen prisades av Lärarförbundet.
Lärarpriset
Det var vid Lärardagarna i Bålsta, strax efter vårterminens slut, som hon fick ta emot det prestigefyllda Lärarpriset. Hon fick det för sitt engagemang, sin kunnighet och sin förmåga att utveckla nya metoder i undervisningen. Fast själv säger hon att det var tack vare sina fantastiska kolleger.
Prisutdelningen beskriver hon som överväldigande.
- Det kändes snudd på overkligt. Som att stiga ut i starkt solsken och ha glömt solbrillorna, säger hon och ler vid minnet.
Hon är mycket glad över utmärkelsen och plockar stolt ner diplomet hon hängt på väggen. Men allra viktigast tycker hon det är att utmärkelsen satt fokus på flerspråkiga elever och modersmålslärare.
- Det är kategorier som är en stor resurs och borde tas tillvara på ett mycket bättre sätt än i dag, säger hon.
Hon talar engagerat om modersmålets betydelse.
- Det har betydelse på två nivåer. Dels en individuell som handlar om kultur, släkt och rötter - den egna identiteten. Och dels på en samhällsnivå; vi behöver medborgare som har de här språkkunskaperna och den speciella kompetens det innebär att vara fullt ut tvåspråkig, säger hon.
Modern teknik
Anna Anu Viik använder sig mycket av modern teknik i sin undervisning. Datorer, it och nätet är viktiga redskap.
- Sociala medier är mycket tacksamt, jag har startat en facebookgrupp för mina högstadieelever och de äldre mellanstadieeleverna samt deras föräldrar. Jag lägger ut länkar som kan intressera föräldrar och ungdomarna sprider kunskap om finsk ungdomskultur. Det är jätteroligt - och mycket demokratiskt. Stämningen blir mindre formell i ett sånt här forum, mer avslappnad, säger hon.
Men aktiviteterna på nätet är bara en del av undervisningen. Däremellan är det råplugg som gäller.
- Jag har höga förväntningar på mina elever. Och det har de själva också, säger hon.
Är det ett arv från den finska skolan, den som du själv är utbildad i, detta med höga förväntningar?
- Kanske. Den finska skolan är bra på kunskaper. Och jag tycker att man som lärare ska ha höga förväntningar på sina elever. Men därmed inte sagt att den finska skolan är bättre på allt. Den svenska är mycket bättre på värdegrundsarbete till exempel. Och många i Finland avundas de svenska elevernas goda självförtroende och förmåga att ta för sig, svarar hon.
Skogsvaktare
Anna Anu Viik hade en femårig finsk lärarutbildning med sig när hon flyttade till Sverige i slutet av 1980-talet. Men bara den svenska hon lärt sig i skolan.
- Det blev svettigt! säger hon. Jag förstod ju knappt vad eleverna sa. I den finska, präktiga skolan lärde vi oss grammatiken och att läsa och skriva. Men inte att prata.
Men hon lärde sig snabbt och stannade som lärare i Stockholmstrakten i flera år. Men sen längtade hon tillbaka till Finland, tillbaka till rötterna och de fria horisonterna.
- Min farbror i Lappland skulle sluta som skogvaktare och jag tänkte ta över, berättar hon.
Hon pluggade fjällekologi vid samernas folkhögskola i Jokkmokk och jobbade som dräng åt en renskötare i ett år.
Men sen bröts planen. Och Anna Anu Viik flyttade till Gotland
i stället.
Här hade hon hittat en ny horisont, lika öppen och lockande som den i Treriksrösets fjällvärld.
Hon bosatte sig i Burgsvik och under 13 år jobbade hon som lärare i Öja skola. 13 fantastiskt roliga år, säger hon.
- Den gotländska kulturen lever i högsta grad där nere. Man har humor och leker med språket. Gotlänningar är faktiskt lite som finnar - lantisar och skit mellan tårna. Jag trivs väldigt bra med dem, säger hon.
Stortrivs
Flytten till Visby för tre år sedan och bytet från klasslärare till modersmålslärare var hennes eget val. Antalet barn i skolan sjönk och hon visste att lärartjänster skulle dras in och flyttas på.
- Jag ville välja själv och föreslog den här lösningen. Och det gick vägen. Visst kan jag sakna det egna klassrummet och kollegerna. Men allt har sina sidor. Jag stortrivs som modersmålslärare och utmärkelsen i somras har sporrat mig att satsa ännu mer, säger hon.