För den som har en språkstörning kan det vara svårt att hitta rätt ord när man vill säga något och uttalet kan bli fel. Vanligtvis behöver ett barn upprepa ett ord fem till tio gånger för att lära sig det, men för någon med språkstörning kan det krävas så många som 100 gånger. Specialläraren Anna Kindblad jobbar dagligen med barn som har svårt att göra sig förstådda.
– Vi pratade om thanksgiving och en elev sa att det handlade om cykling. Jag förstod inte, men sedan visade det sig att han menade kyckling, så det blev missförstånd både för att uttalet blev fel och han inte hittade ordet för kalkon, säger hon och ger exempel från klassrummet.
För ett år sedan gjorde Specialpedagogiska skolmyndigheten en nationell kartläggning bland landets skolor, som visade att det finns stora kunskapsbrister om språkstörning och hur det påverkar barn i deras lärande.
Specialläraren Anna Kindblad, som har en särskild undervisningsgrupp på Solbergaskolan, ser bristerna, men också att hennes lärarkollegor på ön vill lära sig mer.
I höstas började hon åka runt till andra skolor och prata om dessa frågor. Hittills har hon hunnit besöka en handfull skolor.
– Det här har blivit min hjärtefråga utifrån de elever och föräldrar som jag har träffat, förklarar hon.
Det var först för tio år sedan som man ens började att prata om tal- och språkstörningar. Man räknar med att sju till åtta procent av barnen har en språkstörning, det kan till och med vara så mycket som tio procent. Bland dessa är det två procent som har en generell språkstörning, den allvarligaste varianten. Det är bara dessa barn som hamnar i den särskilda undervisningsgruppen på Solbergaskolan.
– Resten av barnen sitter ute i klassrummen och flera har inte upptäckts än, säger hon.
Anna Kindblad kan tänka tillbaka på elever som hon har haft genom åren där hon har känt att det är något som inte stämmer, men varken hon eller kollegorna hade då kunskapen att fånga upp de här barnen. Hon tror att alla lärare någon gång har känt samma känsla och det är viktigt att vara observant på barnens svårigheter.
– Eleven måste få rätt stöd för att lyckas i skolan och som person. Flera har kanske klarat sig genom lågstadiet, men mått jättedåligt. Det gör man om man varje dag sitter i en miljö där man inte förstår saker, säger hon.
Barnen kan också få svårt med den sociala samvaron eftersom lekar och rastaktiviteter bygger på kommunikation.
Många gånger förväxlas språkstörning med dyslexi, men den är bredare och mer omfattande, enligt Anna Kindblad.
– Det kan handla både om att man själv har svårt att göra sig förstådd utåt och att man själv har svårt att förstå andra, förklarar hon.
Graden av språkstörningen kan variera stort, men gemensamt är att man har ett betydligt mindre ordförråd än andra i samma ålder.
– Vissa har ett ganska fungerande vardagsspråk som döljer svårigheterna länge. Det är komplicerat med språk och för de allra flesta kommer det bara helt naturligt från att man är bebis och är inget man ens behöver tänka på, säger Anna Kindblad.
En del språkstörningar upptäcks ganska tidigt, redan på barnavårdscentralen, men det kan också röra sig om en vanlig språkförsening som går över. Diagnosen ska sättas av en logoped. När familjen väl fått ett namn på det är det ofta en lättnad, berättar Anna Kindblad.
– Många har kämpat länge för att få rätt hjälp. Det finns inte så mycket kunskap än så det kan vara svårt att hitta när man försöker att läsa på.
På Gotland finns det i dag tre olika undervisningsgrupper, från förskolan upp till årskurs nio, men där får som sagt bara en bråkdel av barnen plats. Men det finns anpassningar som man kan göra också i vanliga klasser för att elever med språkstörningar lättare ska lära sig. Det handlar bland annat om att ta bort sådant som stör koncentrationen i klassrummet, möblera rätt och att använda mycket bildstöd, alltså att texter kompletteras med bilder.
– Och sådant skadar ju inte de andra eleverna, utan kan vara bra för alla, konstaterar Anna Kindblad.
Högstadiegruppen, som samlar elever från hela ön, har bara funnits i två år och något särskilt stöd på gymnasiet finns inte.
– Vi känner verkligen att det är jobbigt när vi ska släppa i väg våra elever som slutar nian. Det finns ingen statistik på det, men många riskerar att bli hemmasittare, säger Anna Kindblad, som hoppas att alla kollegor får fortbildning inom området.