Annorlunda askungesaga på Gotlandsänget

Improvisation, glädje och uppfinningsrikedom kännetecknar Jauvets inte alls konventionella och knappt igenkänningsbara uppsättning av Askungen.
Med hjälp av publiken skrivs ny historia, varje eftermiddag på Gotlandsänget.

Gotland2004-08-05 04:00
De som anser att klassiska sagor ska återberättas med stor respekt för ursprungsversionen, bör inte besöka gycklargruppen Jauvets högst egensinniga sagostunder under Medeltidsveckan. Huvudkaraktärerna och -intrigen går förvisso förbi att urskilja, men aldrig har väl Askungen varit mer... annorlunda.
Manuset skapas på plats på mindre än fem minuter, med hjälp av inlånta personer ur publiken som får berätta om sig själva och komma med önskemål om vad pjäsen ska innehålla. I går blev det bland annat skådespelardrömmar, en åsna och en rymdfärd.
Med en stor portion humor och självironi och ännu mer publikkontakt växer så sagan fram. Askungens mamma har dött och nu presenteras hon för sin nya styvmor. "Ett riktigt kex", tycker pappa. Styvmor­som förresten är lika mycket man som övriga i truppen­visar sig dock vara en riktig häxa...
Hon beordrar Askungen­som i går hette Mickis­att städa, gräva en pool och bygga en ny trappa till vinden. Att få vara med på den stundande castingen till en filmroll, med tillhörande bal och giftermål med prinsen, det kan hon bara drömma om. Beskedet gläder de båda styvsystrarna, båda utomäktenskapliga skapelser med mer vilja än vett.
Och så utvecklar sig sagan och dess karaktärer, allt eftersom Jauvet improviserar och publiken tycker till. Kreativiteten är påtaglig och de belönande skratten många. Gycklarna skrattar förresten minst lika mycket själv, ibland så att både löständer far och påkomna repliker försvinner lika fort som de dök upp.
Det gillas av publiken, som verkar tycka att Jauvets Askungesaga är improvisationsteater på såväl uppfriskande hög som underhållande låg nivå.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!