Annorlunda nyårsbön i domkyrkan tillägnades katastrofens offer

Gotland har sorg. Sverige har sorg. Hela världen sörjer. Årsskiftet 2004/2005 är en sorgens dag. Biskop Lennart Koskinens allvarliga nyårsbetraktelse nådde ut över en fullsatt domkyrka.
Vid ljuständningen räckte ljusbärarna inte till utan takkronorna måste hissa ner för att alla som så önskade skulle beredas möjlighet att tända ett sorgens och hoppets ljus för den eller dem man tänkte på. Den traditionella nyårsbönen antog skepnaden av en ceremoni för de katastrofdrabbade. Kollekten vid utgången tillföll katastrofens offer. Den blev rekordstor, ca 44 000 kronor.

Gotland2005-01-03 06:00
Stilla orgelmusik spelad av domkyrkokantor Anna Stenholm hördes medan bänkraderna i S:ta Maria domkyrka fylldes av allvarsamma och strama besökare som kände behov av en sorgens gemenskap i denna på grund av yttre betingelser så speciella nyårsbön 2004.
Efter klockringning sjöngs gemensamt psalm 256, ?Var inte rädd? (text: Ylva Eggehorn, musik: L Moberg)
Efter inledande ord av Per Anders Sandgren sjöng sopranen NIna Fogelberg Max Regers ?Ach, bleib bei deiner Gnade?.
? Så här vid nyår brukar man passa på att se framåt och tänka positivt. I dag är det annorlunda. Många lever ännu i ovisshet. Jag har valt Margareta Melins bön som utgångspunkt för denna annorlunda nyårsbön, sade biskop Lennart Koskinen.
Och Margareta Melins text, som biskopen läste, stod tryckt i sin helhet på programbladets första sida, ?Nyårsbön - om ovisshet, sorg och hopp?:
?I det outhärdliga det obegripliga var mig nära, som en skadad fågel lyft mig till dig göm mig hos dig, Innanför tidens kaos slår mitt hjärta intill ditt, Min enda uppgift nu: att uthärda, överleva. Att invänta gryningen?.
? Årsskiftet 2004/2005 är en sorgens dag. Alla har drabbats lika, rika/fattiga, ond/god, män/kvinnor/barn. I dag ska hela Gotland vara tillsammans, ingen ska vara ensam. Den kollektiva sorgen är ändå på något sätt lättare att bära. Efter sorgen kommer trösten.
? Kanalisera förtvivlan i det som behöver göras. Nu prövas sockengemenskapen, nu behövs grannar, lämna gammalt groll. Se till att de hemvändande har mjölk i kylskåpet, manade biskop Lennart.
? Alla är berörda, även de inte direkt drabbade. Förläng fikat på jobbet, samlas i hembygdsgårdar, kyrkor, sockensrugor. Tala om för barnen att såna vågor nog inte kan komma till Gotland.
Biskopen Koskinen framhöll också att plats för sorgen kan ordnas även om det inte finns en fysisk kropp. Exempelvis kan det resas en minnessten på kyrkogården.
Efter biskopens betraktelse sjöng Nina Fogelberg I Hannikainens ?Färdemannens psalm? på originalspråket finska.
Så bereddes det möjlighet för envar som önskade att under musik (Bachs ?Air? samt ?Swing Low?) tända ett sorgens och hoppets ljus för den eller dem man tänkte på. Platser för ljuständning fanns på ett flertal platser i kyrkan men ljusbärarna räckte inte till och man tvingades hissa ner några av takkronorna för att alla skulle kunna få tända sitt ljus.
Efter förbön och Fader vår avslutades nyårsbönen med psalm 189, ?Bliv kvar hos mig? och utgångsmusik var ?Amazing Grace?.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om