Höjda foderpriser och otillräcklig ersättning till grisbönderna för det kött som säljs i butik var två av huvudorsakerna till kräftgången inom grisnäringen, som ledde till ett krismöte med representanter från hela branschen för ett år sedan.
Nu, ganska exakt ett år senare, är situationen likadan. Fast värre.
Foderpriserna har fortsatt att stiga, och ersättningen till grisbönderna är fortsatt låg.
- Bönderna kan gå back mellan 150 och 250 kronor per gris; det säger sig självt att det inte håller i längden, konstaterar Eva Engström, Gotlands grisproducenters ordförande, och själv grisbonde tillsammans med maken Mats.
Suggringen går back
Två andra som kan vittna om samma sak är Staffan och Inger Olofsson i Eskelhem. Sedan tiotalet år tillbaka driver de två en av Gotlands tre suggringar, och handhar insemination och skötsel av suggorna fram till dess de ska föda sina kultingar.
Suggringen drivs som enskild firma, och för fyra år sedan startade han ett aktiebolag i Hejde med grisuppfödning. De senaste tre åren har firman gått back.
- Jag producerar 5 000 slaktsvin per år i Hejde, och där har jag ingen annan verksamhet än just grisar. Jag odlar inga spannmål utan köper in allt sånt, så där får jag egentligen svart på vitt hur det går med de jävla grisarna, säger Staffan Olofsson uppgivet och ordvalet vittnar om hur tungt det faktiskt går.
- Förr så harmoniserade spannmålspriset med slaktsvinpriset. Nu är det inte så längre. Kött utomlands ifrån kostar betydligt mindre än svenskt, trots att svenska bönder har sämst ersättning av alla. Vart tar pengarna vägen?
Staffan Olofssons suggring har hittills hyrt ut suggor till elva grisbesättningar, eller satelliter som de kallas. Kring midsommar sade en upp kontraktet, och i förra veckan var det ytterligare två som gav upp.
- Och två till har sagt att de kör fram till årsskiftet, men inte längre om inte det verkligen kommer en vändning. Så det ser inte våldsamt lysande ut...
46 producenter på ön
Gotland har för närvarande 46 grisproducenter, varav flertalet redan har beslutat sig för att lägga av eller är på väg att göra det.
De flesta som lägger av med grisproduktion går över till spannmål i stället.
- Som det ser ut nu så är det så att stoppar man spannmålet genom grisarna så förlorar man, men säljer man spannmålet direkt på marknaden så tjänar man, säger Eva Engström, som håller på med en inventering av hur öns grisbönder ser på framtiden.
- Situationen är allvarlig. Skräckscenariot är att vi tappar hälften av alla grisproducenter.
Månar om de anställda
Staffan Olofsson vet inte hur det blir framöver. Han har fem anställda, och hittills har han kunnat betala ut lön till dem alla. Däremot brukar han själv och hustrun Inger få tumma på löneutbetalningarna, liksom en del leverantörer.
- Lönerna till de anställda prioriteras. Jag vill behålla en bra kontakt med dem, och jag är inte som Saab riktigt än, säger han med ett uppgivet skratt.
- Men det är en riktig soppa det här med grisar. Rent företagsekonomiskt skulle man egentligen packa ihop, göra något annat...