Ännu räcker veden några veckor...
På vedbacken ligger det dock ett antal kubikmeter som stormen har skördat i vinter. Så nästa års förbrukning är räddad, kan man säga.
Vi har en sköldpadda som bor i vårt nyrenoverade badrum. Där är golvvärme och under den lilla byrån har han sitt bo när "sovklockan" ringer. Varje gång vi kommer in i badrummet tittar han fram och undrar, "är det mat, eller? Matklockan har inte ringt ännu". Dottern jobbade en hel sommar inom äldrevården för att köpa denna sköldpadda, en grekisk landsköldpadda, som heter Amandus men som vi kallar "Paddis". Terrariet var lika dyrt som paddan men han vill inte vara där.
- Han vill leva i frihet, liksom vi människor, förklarade dottern och åkte iväg till Stockholm.
OK, ibland får han gå en promenad i huset och sen ligger vi på alla fyra och letar under alla bord och bokhyllor.
- Han har inte läst instruktionsboken, säger Kent, en kväll. Han letar upp de kallaste hörnen i huset och lägger sig där. Fast han ska ha 25 grader varmt.
Det är tid för årsmöten och stämmor och det skall planeras för aktiviteter i föreningarna.
- Kan vi inte åka till Ullared? föreslog jag LRF-kvinnorna i Rone.
Förra året åkte vi till stan och drack kaffe hos dåvarande landshövdingen Lillemor Arvidsson. Gösta Hult, som tagit busskort på "gamla dar" lånade lilla bussen av sonen och packade den full med "LRF-källingar". Det blev mycket skratt och mycket prat, precis så som det brukar bli när "gubbarna" gör något skoj utan inblandning av kvinnorna. Vi behöver vara lite "var för sig" ibland. Kanske vi åker till Ullared och "gaiplar" i flera dagar. Säkert skulle Gösta ställa upp som chaufför. Men nu börjar vi med en tur till stan och Länsteatern en härlig vårkväll.
- Skulle det bli någon plats i bussen så får karlarna chansen. Men det är främst för oss källingar, sa hon som arrangerar det hela.
I barnkammaren skuttar nu 32 små kalvar runt i vildaste racerlopp. Av 29 kalvningar har vi fått 32 kalvar, alltså tre tvillingpar. Till kalvarna finns tre stolta fäder. En Charolais, en Hereford och en Aberdeen Angus, "Tin-Tin", "Tore" och "Tericken". Kalvarna blir bruna, vita, helsvarta, grå som små åsnor och några har alla möjliga färger. En stor, fin tjurkalv, som fått namnet "Bengan", matar Kent med flaska. Han var nära döden men hämtar sig för varje dag och kommer att bli kelgrisen den här sommaren när vi åker ner till stranden för att se efter djuren. Då kommer "Bengan" att springa fram till sin husse för att kela. Det blir problem när han blir så stor att det inte längre går att kela med honom och han inte förstår det själv. Men, men det är sånt man får ta. Just nu är Kent och "Bengan" de bästa vänner och det tar allt längre tid om kvällarna när det är dags för nattmålet. Men vi börjar se fram emot slutet på en tuff arbetsperiod. Det är bara tio kalvningar kvar.
Även om man nu kan tycka att det är långt till vår och tiden då man släpper ut djuren så brukar den komma till slut, våren alltså. Faktum är att det bara är sex och en halv vecka till första maj. Och trots att vi säkert även i år får stödutfodra lite i början av betesperioden så är det en glädjens dag när man öppnar grindarna och låter djuren gå ut i hagen.
Och till dess har säkert "Bengan" lärt sig att tjuva mat från någon av de snällaste korna. Det går inte att äta ur nappflaska när man är ute på sommarbete. Det förstår även den minsta lilla tjurkalv som aldrig fick någon mat av sin mamma.
Så jobbar vi med nyheter