På Gotland är 8,9 procent av ungdomarna arbetslösa, enligt Arbetsförmedlingens siffror för oktober månad. Hur kommer det sig att det är så, samtidigt som näringslivet vittnar om personalbrist? Den ekvationen försöker Maria Eliadis och Hanna Bergdahl reda ut genom projektet "Alla behövs på Gotland".
– Många företagare vill göra gott, men de hittar inte rätt form för det. Så vi försöker utmana tankesättet. Måste en person ha en gymnasieutbildning för att göra ett bra jobb? frågar Maria Eliadis, som är projektledare.
– Arbetsgivarna missar stjärnor som har mycket att ge, men som haft en tuff start i vuxenlivet. Vi har inte råd att missa dem, konstaterar Hanna Bergdahl.
Förutom de som inte klarat av gymnasiet hjälper projektet även unga vuxna som avtjänat fängelsestraff, ungdomar som kommit ut från behandlingshem och de som fortfarande är sjuka men som tror att ett jobb kan vara vägen till ett friskt liv.
– Men vanligaste orsaken är att man bara inte hittat rätt i livet, säger Maria Eliadis.
Gemensamt för de inskrivna är att de får försörjningsstöd från socialtjänsten.
– Vi problematiserar inte, utan vi lyssnar, lär känna och skapar tro. Ofta räcker det med något så banalt som tro för att lyckas, säger Maria Eliadis.
Innan projektets slut, i början av 2023, är målet att ha matchat ihop 60 ungdomar med gotländska arbetsgivare. Hittills har de matchat 32 personer, och 20 av dem har i dag en anställning.
En av dem är 26-åriga Miranda Lindström. Under gymnasiet läste hon till frisör, men insåg att det inte var det hon ville arbeta med och tog därför aldrig sitt gesällbrev. Samtidigt som hon försökte komma på vad hon ville arbeta med började den psykiska ohälsan att alltmer ta över hennes liv.
Och situationen blev inte bättre av alla möten och all rapportering som kontakten med Arbetsförmedlingen innebär. Det blev för mycket, helt enkelt, och hon uppmanades att sjukskriva sig på heltid.
– Jag kände mig fast i sjukskrivningen.
Efter tre år kunde Miranda Lindström i november vinka farväl till den.
– Alltså, jag får gåshud. Det är exakt därför vi gör det här, säger Maria Eliadis.
I dag arbetar Miranda Lindström på kaféet H10 i Visby innerstad.
– Jag trodde aldrig det här. Även om det stod att de sökte personal hade jag aldrig gått in och sökt, om jag inte hade fått Maria och Hannas hjälp. Utan dem hade jag fortfarande varit sjukskriven.
Några kilometer bort, på Stenhuggaren, har 32-årige Joar Wallstedt precis gått på lunchrast. Sedan drygt två månader tillbaka arbetar han på Biltema.
– Jag har sökt jättemånga jobb men nästan aldrig fått svar, och har jag det har det varit nej. Det har tryckt ner mig rejält, jag har känt mig bortvald. Så att någon visade intresse betyder jättemycket, säger han.
Efter studenten från musikestetprogrammet började Joar Wallstedt att studera spelutveckling på dåvarande Högskolan på Gotland. Men efter att han missat 2,5 högskolepoäng drogs studiemedlet in, och där startade en ond spiral av oavslutade utbildningar och nekade jobbansökningar.
– Mattan rycktes undan för mig. Hoppet har verkligen svajat, säger han och fortsätter:
– Nu känns det mycket bättre! Jag mår bättre mentalt och självförtroendet är på väg upp. Utan projektet hade jag med största sannolikhet fortfarande varit arbetssökande.