Åren i Namibia gav dem en ny syn på livet
Efter två år i Namibia har Cecilia och Rolf O. Eriksson åter landat hemma i Lummelunda. Deras erfarenheter och upplevelser i Afrika har givit nya perspektiv och påverkat deras förhållningssätt till livet. - Vi har lovat varandra att aldrig mer gnälla över småsaker i den svenska vardagen.
- Vi hade återkommande så kallade workshops för ungefär 45 lärare, en från varje kommun som vi arbetade med. Sedan spred de kunskaperna vidare till lärare från de olika rektorsområdena i sin kommun och dessa lärare tog i sin tur med sig det de lärt sig till sin skola.
Innan Namibia blev självständigt 1990 var kunskaperna i matematik katastrofala. Det ansågs inte att människor behövde lära sig så mycket matematik för att klara sin vardag. Det har gjort många lärare osäkra och en hel del har dåliga kunskaper i matematik.
Undervisade
- Den första generationen lärare hade ingen lärarutbildning men de nyare lärarna har det. Vi arbetade på det som motsvarar lärarhögskolan och undervisade i metodik och pedagogik. För även om de är duktiga på matematik så är kunskapen om hur man ska lära ut det inte så stor, säger Cecilia.
Rolf och hon bodde i Oshakati i norra Namibia, ovanför den så kallade röda linjen som går tvärs över landet i höjd med Etosha nationalpark.
Det verkliga Afrika
- Här finns det verkliga Afrika, det ursprungliga. Här bor människor i små byar i enkla hyddor. Det ser ut precis som i Fantomentidningar, säger Cecilia. En del av folkgrupperna lever som på stenåldern. Nedanför den röda linjen finns mycket stora farmer, många har vita ägare. Här finns städer med moderna hus.
Skolorna i området där Cecilia arbetade är ofta mycket enkla byggnader, byggda av pinnar med ett tak av plåt. Klasserna är ofta stora och även om engelska är det officiella språket i Namibia så startar undervisningen i skolan på engelska först i årskurs fyra.
- Vi åkte runt mycket i skolorna och stöttade lärarna. Och jag känner att jag verkligen gjorde nytta under min tid där, säger Cecilia.
Informerade om hiv/aids
I arbetet ingick också att tillsammans med organisationen Lifeline informera om hiv/aids som är oerhört utbredd i landet, i genomsnitt har 22 procent smittats. Det finns fortfarande mycket okunskap och det utnyttjas av så kallade häxdoktorer som erbjuder sig att bota aids för 18 dollar.
Matematikprojektet är avslutat men Afrikagrupperna fortsätter sin kampanj kring jämställdhet, hiv/aids.
Rolf åkte till Namibia för att hjälpa till i arbetet med ett konsthantverksprojekt.
- Men det var i princip klart när vi kom ned så jag har mest åkt med Cecilia på hennes resor och ägnat mig åt att måla. Det blir en utställning med afrikabilder, om globaliseringen. Att bo där nere i två år gjorde mig lite fundersam över hur vi prackar på dem vårt sätt att leva. Och det går väldigt snabbt. Det känns som om de inte får utvecklas i sin egen takt. Men det finns ingen väg tillbaka. Här finns nu både gammalt och nytt, från vidskepelse till amerikansk skräpkultur.
Lärorika år
Arbetslösheten är stor. Människor äger inte sina hus eller marken de står på, de odlar ofta mahango, ett lokalt sädesslag som utgör basen i maten och många driver små barer för att få en inkomst. Det leder till mycket fylleri och en hel del våld.
- Vi var två av väldigt få vita människor. I början blev vi naturligtvis utittade. Men trots att befolkningen tidigare utsatts för förtryck och folkmord av européer så blev vi alltid väl bemötta. Människor var öppna, glada och gästfria. Vi kände oss aldrig hotade.
På fritiden åkte de runt i Namibia, men besökte även Botswana, Zambia och Sydafrika. Omkring sjutusen mil tippar Rolf att de körde.
- De här åren har varit oerhört lärorika. Givit erfarenheter som vi inte vill vara utan, säger Cecilia och Rolf.
Så jobbar vi med nyheter