– Jag kom hit 1978, det är 42 år sedan. Det känns inte så, tiden går så fort här, säger Arendt Engström och ser ut mot horisonten från fyrens topp.
Han fick flytta in i bostadshuset bredvid, där den tidigare fyrvaktaren hade bott.
– När jag kom hit blev fyren automatiserad, så då blev jag väderobservatör för SMHI istället, berättar han.
Den här dagen är det soligt och Arendt Engström lägger märke till detaljer på himlen i sina observationer.
– Det är god sikt med en molnhöjd på två åttondelar. Sedan har vi både stackmoln och valkmoln och till och med böljemoln där uppe. Det är en fin förvinterdag, eller senhöst, och det är nästan ingen vind, beskriver Arendt Engström.
Det är fyra plusgrader i luften och sex plusgrader i vattnet. Medeltemperaturen de tre senaste åren har varit rekordhög. Mätningarna vid Hoburgs fyr började redan 1879 och temperaturen har framförallt höjts under de år som Arendt Engström har bott här.
– Det kommer alltid att bli svängningar, men all vetenskap är överens om att det är en förändring som sker. Det var ju vinter när jag började här och då var det alltid minusgrader. Sådana vintrar har vi inte längre, det är inget snack om att det är en global uppvärmning, säger han.
Arendt Engström minns speciellt en vinternatt på 1980-talet när det blev 13 minusgrader och blåste kuling.
– Först var det var nollgradigt. Jag var i Silte när det började och när jag kom till Havdhem var det bilkö och vi kom inte fram tills plogbilen kom. Sedan blev det värre och värre. Från Burgsvik och hit gick det knappt att se och jag fick köra i 30 kilometer i timmen. När jag kom till grindstolparna där tog det tvärstopp, säger han och pekar ner mot infarten till fyrplatsen.
– Jag kunde inte se någonting. Det var så svårt oväder. Jag var genomblöt och om jag inte hade hittat till huset tillslut hade jag troligtvis frusit ihjäl här ute, berättar Arendt Engström.
På den tiden var de två som arbetade i skift för att var tredje timme, dag som natt, mäta vädret. De hade mätinstrument för vindriktning, vindhastighet, molnmängd, molnhöjd, ytvattentemperatur, lufttemperatur, luftfuktighet, lufttryck och soltid.
– Sedan gjordes en bedömning av vädret givetvis. Som intensiteten i nederbörden, tidpunkt för högsta vindstyrkan och bedömning av sjögången och snödjupet. Där har du min ersättare, automatstationen, säger Arendt Engström och pekar ner på en väderstation med meteorologiska instrument och en mast som skickar datan direkt till SMHI.
Han mäter fortfarande nederbörden varje morgon, ytvattentemperaturen tre gånger i veckan och snödjupet när det går.
– Men det är inte så ofta längre. Förra vintern var det bara tre gånger och som mest var det två centimeter som töade bort till nästa dag, berättar Arendt Engström som inte hade någon snö att mäta 2020.
Det var mer snöfall under vintrarna när han växte upp i Dalhem.
– Jag minns så väl när jag var tolv år och var uppe i god tid för att ta en skidtur innan jag cyklade till skolan. Det var så på den tiden, säger Arendt Engström.
Ett annat tydligt barndomsminne är från sommaren, när han var fyra år.
– När min mamma och jag tåg tåget upp till Slite. Då var det så gott sommarväder och första gången som jag såg havet och horisonten. Jag tror att det var där som jag fick dragningen till havet, berättar han.
Dragningskraften blev starkare som vuxen när han besökte Gotska sandön.
– När jag satte foten på stranden kände jag att här ska jag vara. Jag följde min ingivelse och fick jobb där och så har det fortsatt, berättar Arendt Engström, som var tillsynsman där i sex år.
– Sedan kom jag hit. Jag hade tur att få det här i stället, det kändes lika bra och jag vikarierade en del på sandön i början. Så det blev en mjuk övergång. Jag tänker inte flytta härifrån frivilligt, säger han med utsikt över öns södra udde, innanhavet som tar vid och molnhimlen ovanför.
– Moln ändrar sig hela tiden och har alltid fascinerat mig. Molnhimlar är precis som snöflingor, det blir aldrig likadant, säger han.
Att observera och rapportera väder har han lärt sig av SMHI:s utbildningar, men framförallt av att leva med väderlekarna.
– När jag har hållit på i så många år blir det en erfarenhetsbank som man inte kan läsa in eller lära sig på annat sätt, säger Arendt Engström.
Och han beskriver sitt yrkesliv ungefär som vädret.
– Det är spännande och omväxlande.