Årets gotländska sparris först ut i hela landet
Svenska krögare ropar efter sparris. Och den får gärna vara gotländsk. När efterfrågan är större än utbudet ser Hushållningssällskapet gärna att fler ger sig på sparrisodling.För odlarna Tomas och Carina Pettersson i Sanda har sparrisen blivit en satsning som fallit väl ut - men den har också kostat både tid och pengar.
Och just de här sparrisarna har anledning att malligt sträcka på sig. De lär nämligen vara först i landet. Det var i alla fall vad odlaren Tomas Pettersson fick höra när han i början av förra veckan kunde leverera fem kilo till en bjudning med guldkant på en av landets bästa krogar utanför Stockholm.
Det är inte första året som sparrisarna från Stenhuse har varit först ut på marknaden. På den här sandbanken trivs de verkligen och här ägnas de stor omsorg av Tomas och Carina Pettersson.
Det var sex år sedan de planterade sparris här på åkern. Tomas var rejält trött på korna och ville växla spår för produktionen på gården.
Satsningen har gått bra hittills. Priset har gått stadigt uppåt sedan de sålde sin första skörd för fyra år sedan. Och efterfrågan är stor. Trots att säsongen nyss har börjat så är varenda sparris på deras fält redan såld.
Mot bakgrund av denna stora efterfrågan på sparris så har Hushållningssällskapet gått in i ett projekt där man vill stötta de gotlänningar som vill satsa på den här produktionen med utbildning och rådgivning.
Initiativet till en gotländsk sparris-satsning kommer ursprungligen från Birgitta Eidmann i Östergarn. Hon bodde i Tyskland i många år och var en av många där som vallfärdade till fina restauranger där man åt primören när den smakade som bäst.
Den traditionen borde kunna överföras till Gotland, tycker Birgitta Eidmann. Men då fordras det också att det verkligen finns gotländsk sparris på gotländska krogar.
Birgitta Eidmann har gjort en marknadsundersökning bland krögarna. Hon kan konstatera att många gärna skulle köpa fyra eller fem gånger så mycket sparris som de gör i dag - om det bara fanns.
En storsatsning på gotländsk sparris skulle kunna utmynna i en "sparris-festival" som lockar en ny sorts turister till Gotland på den tidiga försommaren.
För att få fler odlare att få upp ögonen för sparris arrangerade Hushållningssällskapet i går kväll ett informationsmöte hemma hos Tomas och Carina Pettersson.
Tomas och Carina har goda erfarenheter av sina sparrisodlingar, men de höjer samtidigt ett varnande finger:
Det är en dyr plantering och det är mycket jobb att hålla undan ogräset. Sedan måste man ha tålamod. Det tar mellan två och tre år innan det blir någon bra skörd. Men när man väl har gjort det jobbet - då finns sparrisen där och då kan det bli pengar.
Men det räcker inte med startkapital och tålamod. Tomas understryker också hur viktigt det är att man har klart för sig vem det är som ska köpa sparrisen när den kommer upp.
När man satsar så mycket tid och pengar, då måste man veta att man får någonting tillbaka.
Tomas och Carina Pettersson har haft tur och fått bra kontakter. En restauranggrossist i Stockholm tar emot varenda sparris som de levererar.
Direktkontakt med grossisten innebär inte bara att man minskar antalet led mellan odlaren och krogen, utan också att Tomas och Carina får direkta besked om köparnas krav. De är höga. Produkten ska vara helt perfekt, men sedan får Tomas och Carina också betalt därefter.
Tomas och Carina Pettersson har i dag omkring 16 000 sparrisplantor. På Gotland finns det just nu tre eller fyra stora sparrisodlare. Hur många fler kan det finnas plats för?
Tomas tvekar lite med svaret:
Sparris är en bristvara, men rätt vad det är kan det bli för många odlare. Men vet man bara vart man ska sälja sin sparris så kan vi bli fler. Har man inte sett till att man har en marknad så finns det risk att många små odlare bjuder under varandra när de ska sälja sina produkter.
Så jobbar vi med nyheter