Årets Staffansritt kan bli den sista
I Fole socken har Staffansritten varit en återkommande tradition sedan 1950-talet. Nu riskerar årets Staffansritt att bli den allra sista, eftersom det varken finns män eller hästar till ritten.
- Det är inte så många grabbar som håller på med hästar, säger 43-årige Ulf Gardelius, som i år rider sin tolfte Staffansritt.
För det blir en Staffansritt också i år, med åtminstone fyra och förhoppningsvis fem, ekipage.
- Jag rider i alla fall sista året, säger 58-årge Leif Andersson, som i år rider sin elfte Staffansritt.
Staffansnatten
Staffansritten rids under Staffansnatten, det vill säga natten till annandag jul. I Fole brukar de börja vid tre, fyra på eftermiddagen och hålla på till långt in på natten. Ritten går från gård till gård, drygt 20 gårdar brukar de besöka. Ofta bjuds det på fika och en hel del Gotlandsdricke ska också avsmakas, även om det blivit mindre av den varan på sistone.
- Vi rider runt och sjunger en stump. Det blir en liten julhälsning till alla som bor i socknen och det skapar lite sockengemenskap, säger Ulf Gardelius.
- Den som har ridit längst är Staffan och håller tal på varje gård. Det är kul att komma ut och träffa nyinflyttade sockenbor, säger Leif Andersson.
Uppskattad ritt
Staffansritten är en tradition som uppskattas av många, även om det inte är alla som uppskattar påhälsningar av det här slaget.
- När utelyset är tänt är man välkommen, om det är släckt får man inte komma in, säger Ulf Gardelius och berättar att den som inte öppnar dörren riskerar att få höra dem sjunga en nidvisa.
Varje Staffansritt är särskild och alltid händer det något minnesvärt, som det året då de besökte Max von Sydow och Ulf Gardelius hade ett litet helsike med att få upp grinden som satt fastvirad med ståltråd. Till sist fick han i alla fall upp grinden. Besöket var uppskattat och Max von Sydow bjöd på lättöl och pepparkakor, men när de skulle fara vidare bad han dem att ta vägen över baksidan ut, gräsmattan var nämligen nysådd den vägen där de hade kommit. Men nu riskerar minnena från årets Staffansritt bli de sista. Det inte bara karlarna som saknas, det är dåligt med hästar också och för att få ihop fem hästar får de sökas sig långt utanför Fole socken.
- Vi har försökt med ett femtiotal hästar, med folk är inte intresserade arr låna ut sina hästar, jag vet inte om hästarna är känsliga nu för tiden, säger Leif Andersson.
- Folk tycker väl att vi rider för länge, men samtidigt är det ingen hård ritt, vi skrittar bara mellan gårdarna, säger Ulf Gardelius.
Så jobbar vi med nyheter