Århundraden av gotländskt försvar hedrades på Visborgsslätt
I går var det på dagen 150 år sedan kung Oscar I överlämnade tre fanor till Gotlands Nationalbeväring, som en gång samlade var femte gute i Sveriges första allmänna värnplikt. Gårdagens högtidlighållande på en blåsig Visborgsslätt hedrade århundraden av gotländskt försvar.
Planerna fick förnyad fart efter en nästan månadslång rysk ockupation 1808. Det krävdes en svensk flottstyrka för att befria ön, som sedan åter lämnades utan försvar. Rådiga öbor tog då saken i egna händer, uppvaktade kung Karl XIII och bad att gutarna skulle få sköta sitt eget försvar. Enligt överenskommelsen skulle staten stå för officerare, vapen och ammunition.
År 1811, nästan 100 år innan den allmänna värnplikten fastställdes i svensk lag, bildades Gotlands nationalbeväring. Var femte gotlänning mobiliserades: varje gute mellan 15 och 60 år fick övningsplikt även i fredstid. De fem kompanier som byggdes upp hade en mobiliseringskacapitet på mindre än tre dagar. Nationalbeväringarna hade dock ingen skyldighet att delta i krig utanför Gotland.
I slutet av 1800-talet samlades verksamheten till Visborgsslätt, och där har den blivit kvar. Det var också där kung Oscar I den 14 juni 1854 vid en inspektion överlämnade tre fanor till Nationalbeväringen. 1862 utökades Visby stads beväring till en bataljon och försågs med en egen fana.
År 1954 byttes de fyra fanorna ur mot en regementsfana, den nuvarande som utgörs av Gotlands vapen: en vädur på blå botten. Den skänktes av Gustav II Adolf och överlämnades av arméchefen C A Ehrensvärd. För två år sedan byttes den ut, då kung Carl XVI Gustav överlämnade en ny version.
Under gårdagens minneshögtid på en blåsig slätt vajade den ståtligast av tre. Den hade sällskap av en röd fana, en av de tre ursprungliga från 1854. Vanligtvis hänger den stilla på militärmuseet. Den tredje fanan var en nyare version av Livkompaniets vita, en av regementets fem kompanifanor. Den skänktes 1834 av Oscar, som då var kronprins, och överlämnades av militärbefälhavare överste Von Hoenhausen. Originalet finns i dag på Armémuseet i Stockholm.
Det berättade militärhistoriker Bengt Hammarhjelm mer om i ett historiepräglat tal, vars innehåll till stora delar kunde läsas i gårdagens GA.
Den högtidliga ceremonin ackompanjerades av Gotlandsmusiken och besågs av bland andra väduren Harald IV, regementets maskot. På plats var också Gotlands regementes kamratförening. Fyra av dess medlemmar kunde jämföra tillställningen med den 1954, då 4200 personer fanns på plats på Visborgsslätt.
Det är skönt att kunna vara med i dag, samtidigt som det är med farhågor att det ska ta slut, om galningarna bestämmer sig för att lägga ner regementet, sade Hans Dahlström och fick medhåll av Lars Karlsson och Bengt Wellhagen.
Regementschef Gunnar Karlson höll också tal. Han menade att fanorna och deras hållbarhet speglade regementets utveckling genom århundradena.
Den starka kopplingen mellan dåtid, nutid och framtid ska vi vara rädda om, sade han och manade till eftertanke.
Mycket har hänt och förändringarnas vindar blåser friska även kring dagens pansarförband. Just i går ryckte 200 nya värnpliktiga in, samtidigt som många berörs av och oroar sig för regementets framtid och försvarsbeslutet i september. När fanorna vajar vid nästa jubileum kan dagens omkring tusen gotländska militärer vara betydligt flereller betydligt färre.
Så jobbar vi med nyheter