Arvingarna ska betala förorening
Elva miljoner kronor. Det är priset som ska betalas för förorening av mark och vatten i Vall. Och det är dom som orsakat miljöskadorna som ska betala. Det är en hållning myndigheterna nu är överens om. Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutade därför i går att kräva dödsbona efter ägarna av Södervägs brädgård och Träimpregnering Gotland AB på elva miljoner kronor.
Att skadorna på mark och vatten är mycket allvarliga har sedan länge konstaterats.
Värsta föroreningen
- Det är den värsta föroreningen på Gotland, säger Claudia Castillo, miljöstrateg på miljö- och hälsoskyddsförvaltningen.
Varje sommar är det ett antal hushåll i området som inte kan använda sitt vatten på grund av de höga gifthalterna. Man vet också att föroreningen i grundvattnet sprider sig. Situationen kommer att förvärras år från år. Därför är det så viktigt att saneringen kan komma i gång.
Men innan saneringsarbetet kan starta måste man veta vem som ska betala. Och det är om detta man dryftat i drygt fem år nu.
Ansvarsfrågan skulle utredas. Och i en första utredning (som var klar i juni 2003) kom man fram till att det nog var staten som skulle stå för merparten av saneringskostnaden. Man menade att tidsaspekten, de värsta skadorna hade ju skett redan på 1950- och 60-talet, gav skäl till att jämka ansvaret. Man ansåg det då inte rimligt att idag verksamma skulle ta ansvar för det som skedde för så länge sen.
Företagens ansvar
Men 2005 gjordes en reviderring av ansvarsutredningen.
Efter bland annat samråd med Naturvårdsverket kom länsstyrelsen fram till att det fulla ansvaret borde ligga på dem som bedrivit verksamhet i området, alltså de två företagen, eller dödsbona efter deras ägare. Även det företag som själv inte orsakat så mycket föroreningar hade ett stort ansvar i och med att det övertagit befintlig verksamhet, menade man.
I och med att ansvarsfrågan fastställts är det miljö och hälsoskyddsnämnden som i egenskap av tillsynsmyndighet ska driva ärendet. Under våren och sommaren försökte nämndens ordförande Jan Grimlund (mp) och ytterligare en ledamot förhandla sig fram till en uppgörelse med företrädare för dödsbona.
Erbjöd 400 000 kronor
- Det bud vi fick var att arvtagaren var beredd att betala ett frivilligt belopp på 400 000 kronor till saneringen om han sedan blev befriad från ytterligare betalningsansvar, berättar Jan Grimlund.
Det här budet gick man vidare till Naturvårdsverket med.
- Vi frågade helt enkelt om vi kunde räkna med att Naturvårdsverket genom statliga saneringsbidrag stod för resten av kostnaden. Men svaret vi fick var nej! berättar Jan Grimlund.
Som han ser det är kommunen tvingad att avkräva arvtagarna på det fulla beloppet för saneringen.
- Naturvårdsverket vill få en rättslig prövning. Man vill se hur långt man kan komma i en rättsprocess, säger Jan Grimlund.
Unikt krav
Han säger också att det är första gången någonsin i Sverige som enskilda arvtagare och dödsbon krävs att betala saneringen efter miljöskador från en industri.
Tidigare var det regel att statliga saneringsbidrag utgick, men i takt med att fler miljöskador upptäcks börjar den statliga myndigheten leta andra möjligheter att fördela kostnadsansvaret.
Lång process
Att kravet till dödsbona kommer att överklagas är alla parter införstådda med. På kommunen vet man att några elva miljoner finns inte att betala ut.
- Vi vet att dom inte kan ta hela kostnaden. Men vi måste ändå kräva hela beloppet, säger Jan Grimlund.
Nu väntar således ytterligare en långdragen process. En rättsprocess om betalningen.
- Men saneringen då? Hur länge måste den dröja? Är det inte bråttom?
- Jo, det är bråttom och vi ska försöka skynda på den genom att begära förskottering av statliga pengar, säger Claudia Castillo.
Så jobbar vi med nyheter