Åter till Karlsö efter 50 år

Kring månadsskiftet augusti/september 1957 lämnade den då 21-årige Andrew Urbanczyk Polen på en flotte tillsammans med tre andra polska ungdomar. En slags Kontiki-expedition som ville visa att man med vindars och strömmars hjälp kunde ta sig över Östersjön.
- Vi hade inget bestämt mål, vi vill bara segla så långt som möjligt, säger Andrew.
Den 5 september kunde Gotlänningen berätta att, som det stod i rubriken, en "Östersjökopia av Kontikiflotten med 4 man guppar vid Hoburgen". Men "guppandet" övergick snart till ett rejält oväder och när flotten försökte passera mellan Karlsöarna gick det inte längre.
- Vår köl, närmare bestämt centerbord, slogs sönder, rodret slutade fungera och det var helt mörkt, närmare midnatt. Vi försökte styra med hjälp av några stora åror, men vi kunde inte hindra att vi drev upp på Lilla Karlsö, säger Andrew.

Fick ingen hjälp
De fyra ungdomarna, som undkom utan skador, hämtades iland av en tullkryssare och efter en dryg vecka hämtades de hem av ett polskt lastfartyg, "Notec". Att hoppa av i Sverige hade de ingen tanke på.
- Vi fick löfte om att "Notec" skulle försöka dra loss vår flotte, som var helt intakt och kunde användas för fortsatt färd. Men "Notec" försökte inte ens, och jag tror att den då kommunistiska ledningen i Polen helt enkelt inte ville att vi skulle fortsätta. De ville berätta för folket att "Se, så här går det när man försöker lämna Polen. Så stanna hemma", säger Andrew och berättar om vilka svårigheter de hade att få lämna Polen.
- Vi fick inte heller någon bogserhjälp från svensk sida, och jag kan ju förstå att svenskarna var misstänksamma mot ett gäng polska flottfarare från det kommunistiska Polen. Säkerhetspolisen höll oss under uppsikt.
Så Kontiki-färden slutade på Lillön och flotten köptes av Albin Larsson i Hemse och blev en utbyggd verkstad. Men för Andrew Urbanczyk fortsatte äventyren. Han flydde efter ett tag från Polen och har nu bott i Kalifornien i över 30 år och fortsatt sina äventyr. Han har i flera omgångar ensamseglat jorden runt i små segelbåtar och i en flotte korsade han Stilla havet, en färd som tog 140 dagar. Flera gånger har han hamnat i Guinnes rekordbok.
I fjol byggde han en kopia av den allra första flotten och seglade samma sträcka som 1957, dock utan att stranda på Lillön utan med Visby som vändande ort.
- Flotten finns nu i ett museum i Polen och kanske använder jag den för att segla över Atlanten, säger den nu 71-årige men fortfarande äventyrslystne Andrew.

Vilken överraskning
I dagarna har Andrew och hans hustru Krystyna (enda kvinnan i världen som seglat en flotte på öppet hav) besökt Gotland för att fira 50-årsminnet av den första färden. De besökte platsen för strandningen, övernattade på Lillön och vid midnatt, på timmen 50 år efter strandningen, tände de ljus på stranden för att hedra de två besättningsmän på flotten som avlidit sedan dess. En av dem, journalisten Czeslaw Breitmajer, blev för övrig skjuten på en gata i Krakow.
Andrew höll också ett föredrag på Almedalsbiblioteket, där den andre överlevande från flottfärden, Jerzy Fischbach, helt överraskande och utan förvarning dök upp. Han bor ännu i Polen, och Andrew och Jerzy hade inte setts på 40 år när han nu plötsligt kom till Visby!

Fler kunde jubilera
Det var för övrigt fler som kunde jubilera med tanke på flottfärden 1957. Eksta-fiskaren Daniel Cedergren, som nu körde paret Urbanczyk till Lilla Karlsö, var den förste som mötte de förlista polackerna för 50 år sen.
- Vi var ett fyra stycken som gick ut till ön för att hjälpa polackerna. Det blåste för mycket för att angöra bryggan så vi landade vid Norderslätt, och Einar Jonsson och jag gick tvärs över ön till flotten. Efter ett tag kom också tullkryssaren Tv 18, minns Daniel.
Också undertecknad kunde delta i firandet. 1957 var jag relativt nyanställd på Gotlänningen och fick följa med Tv 18 ut till flotten och skriva om Expedition Nord, som äventyret kallades. Det var mitt första större uppdrag som journalist och nu 50 år senare kan jag upprepa historien.