Många drömmer om det, men få lyckas göra det stora fyndet. För öns antikhandlare är det en annan femma: De lever på att köpa billigt och sälja dyrt.
Våga chansa
- Man måste vara beredd att satsa och våga chansa. Sedan gäller det att vara mer påläst för att lyckas, säger Torgny Samuelsson.
Sina bästa affärer har han gjort på gotländska auktioner.
- När jag går in på en loppis kan jag se om det finns något speciellt där på fem minuter. Jag letar alltid efter det som är lite udda och knäppt, säger Torgny Samuelsson.
När gamla föremål gör resan från billigt loppisfynd till dyr antikvitet följer det oftast en välkänd resrutt. Första stationen kan vara en loppis, en auktion eller en fyndaffär som Katthemmet i Visby.
- Vi får in en massa kuriosa som vi ibland inte vet vad det är värt. I bland försöker vi kolla upp föremålen, men oftast får man dra till med ett pris någonstans mellan tummen och pekfingret. Och så ska det ju vara billigt här, säger Eva Jonsson, föreståndare på Katthemmet.
Känner igen fyndarna
Hon berättar att hon känner igen de mer professionella fyndarna när de kommer in i butiken.
- Köper de inte själva så ringer de någon kollega och tipsar, säger Eva Jonsson.
Nästa station är antikköparen.
- De brukar kallas "runners" (springare), de kollar av butiker, loppisar och nätet, säger Nils Ingelmark, som driver Ingelmark Antik & Design AB i Visby.
Han säljer möbler och andra inredningsdetaljer och det är inte många av köparna som är från Gotland. Föremålen säljs på kommission och skeppas oftast iväg utomlands.
- Antikhandlarna i New York köper alltid och de är ofta ute efter en viss typ av föremål. Under årens lopp har jag lärt mig vad de vill ha, säger Nils Ingelmark.
Under de 17 år som han har varit i antikbranschen så har han insett vikten av att förstå sin plats i antikviteternas vandring.
- Det vanligaste felet folk gör när de vill sälja något de vet är värdefullt är att de gör det på egen hand. Man ska sälja möbler från Ikea och Mio på Blocket, men är det något mer värdefullt ska man låta en antikhandlare göra det på kommission. Annars når man aldrig fram till de rätta köparna, säger Nils Ingelmark.
Baksidan med handeln är att en stor del av det svenska kulturarvet försvinner utomlands.
- Så går det när folk bara ska köpa möbler från de stora kedjorna, konstaterar Nils Ingelmark.
- Möblerna som tillverkas i dag har för dålig kvalitet. De som är från 1950- och 60-talet håller än, det säger allt, slår Torgny Samuelsson fast.
Båda konstaterar att de gjort sina bästa fynd på Gotland.