Att måla är en brand inom honom

Te och bullar på bordet och alldeles tyst i rummet.
Halv nio på morgonen, en torsdag.
Det är där, mitt bland all färg och form, vi sätter oss och börjar prata - speedway.
För som vi hängt vid planket, både Anders och jag, visar det sig. Jag på Vetlanda motorstadion, Anders vid Snälltorpet hemma i Eskilstuna.
- Mellan säg 87 och 92, när jag flyttade hit, såg jag varenda match, sen fortsatte jag ju se Bysarna här på Gotland. Men Smederna...Tommy Jansson var ju den stora stjärnan på 70-talet, ja, det är han ju fortfarande, trots att det var länge sedan han omkom (i en krasch 1976).
Jag sålde program och p-biljetter när jag växte upp och hängde jämt på motorstadion...håller ditt intresse i sig?
- Nja, sådär...när Tony Rickardsson slutade, då tappade det lite, det måste jag säga.
Det var bättre förr, visst var det? Annorlunda.
- Framför allt var det folk från orten i lagen, man kunde se dem på stan, det var lite häftigt. Så är det ju inte i dag.

Möjligen känner du igen Anders Högblom, "TT" som han kallas, efter ölsorten TT, Three Towns. Det var personal på krogen Schenholms som började kalla honom så en gång i tiden.
Han arbetar, nej lever, som konstnär och dekorationsmålare. Ett liv i färg där han målar åt folk som beställer det; privatpersoner, restauranger, kanske träådring, någon logotyp någonstans.

Saknar barnglöden
Anders är morgontidig. Upp klockan sex och rutinerna är givna: tidningsläsning, P1 på radion, frukost och sedan en att göra-lista för dagen.
Rutinerna är viktiga, tycker han.
- Man får något gjort då, säger han.
Det är ett kall han har att måla. En brand inom sig sedan han var liten. Men det är inte alltid så fett.
Är du levnadskonstnär?
- Jo, det får man nog säga, haha...det kan vara svårt att få det att gå runt. Det är det stora gisslet med det här...att aldrig veta sin inkomst.
Inkomster på nudelnivå?
- Nej, inte riktigt ändå...men jag käkar havregrynsgröt varje lunch. Gröt, jos och ett par mackor. Det står man sig på och dessutom sparar man pengar.
Jag tycker om att ta en pilsner ibland.
- Nja, öl på krogen och bio och luncher på stan och köpa skivor...det är väl sånt som är lågprioriterat just nu, faktiskt.

Dagen före vårt möte har jag sagt till min femåriga dotter att jag ska intervjua en konstnär.
- Säg att jag också är konstnär, sa hon.
Och då gör jag det.
Min dotter är konstnär. Och alla små barn ritar ju och målar, men en bit upp i åren slutar de. Frågan är: kan alla måla?
- Jo, det är klart att alla kan, sen är det en fråga om att vilja och öva. Men det jag kan avundas med barn är den glöden och energin som finns i den perioden av livet, det är nåt som aldrig kommer tillbaka. När jag målar bygger man upp så stora krav på sig.
Och så är det som vuxen omöjligt att härma ett barns sätt att rita och måla. Det är lättare att ta efter Picasso, eller hur?
- Ja, så är det ju. Helt klart.

"Ett jäkla roligt nu"
Anders kommer från Eskilstuna, är yngst av två syskon. 1992, när han var 19, flyttade han till Gotland. Bara sådär.
Gymnasietiden var över, människor skingrades; studier, resor, vad som helst bara inte kvar hemma. Och Anders ville också göra nåt annorlunda.
Och här tänker han, som han känner nu, bli kvar.
Inte tillbaka till Eskilstuna, då?
- Nej, aldrig. Möjligen för att plugga, eller nåt, men aldrig att bo där. Här finns ju allt...kultur, kulturhistoria och mer, i alla fall inte mindre, att göra. I Eskilstuna...jo, färgaffären är bra.
Vad skulle du göra om du var osynlig?
- Osynlig?
Ja.
- Osynlig...nej, det vet jag inte, det får jag nog tänka på lite.

"TT" börjar oväntat prata om tv-serien "Åshöjdens BK" från 1985. Att Dan Hylander förekommer i den, både som kompositör och som spelandes sig själv när ett rockband kommer till stan. Han stoppar i dvd:n för att visa, men den funkar inte. Får bli en annan gång.

60-talet. Det är på 60-talet han skulle ha velat uppleva. Jag frågar vilken tidsperiod han skulle velat leva i och svaret är självklart.
Varför?
- Man kanske romantiserar, men det var ju bra musik, fina bilar, snygga kläder, bra filmer, arkitekturen är kanske inget att tala om när de rev Klara-kvarteren och alla villor som byggdes då, men...det fanns arbete, då lades ju grunden till det vi har i dag. 50-talet, då var lite av fattig-Sverige kvar och 70-talet var fult, jag menar, kommer man in i ett hus med 70-talsinredning så slipper man ju helst det!
Jo, du har nog rätt där...men 60-talet, på vilket sätt hade det varit bättre?
- Jag citerar Tommy Blom i Tages från tv-programmet "Sixtees": "Det var ett jäkla roligt nu hela tiden". Och det verkar ha varit så. Inte så inrutat som folkhems-Sverige, det började hända lite mer, lite uppror och ifrågasättande.
Vi talar om det där, att det nog är lätt att just romantisera det förflutna. Att allt nödvändigtvis inte var bättre förr, även om det är gott att minnas det så.
Eller tro att det var på det viset.

Gotland till för de rika
Anders dricker av teet som börjat svalna, tar en äppelsockerkaka och jag frågar utan baktanke:
På vilket sätt är du en gnällig gubbe? Berätta.
- Kring vissa förhållanden här på Gotland, tror jag. Gotland blir mer och mer till för dem som har pengar...bostadspriserna, hotellbygget vid Norderstrand, miljonärsbarnen som är här under Stockholmsveckan, det blir mer och mer sånt klientel här. Och "Magiska Gotland"...de kan väl lägga till "Dyra Gotland" i reklamen och erkänna som det är. Det finns inga jobb här, det är väl inget att sticka under stol med när man försöker locka hit mer folk.

På väggarna mest egen konst. Porträtt. Avtecknade affischer. Kollage. Pennteckningar, olja, akryl. Han skulle kunna tänka sig turnéaffischen från Paul McCartneys Stockholms-konsert 1989. Men då tarvar det en snygg ram.

Det är helt tyst i rummet under vårt samtal. Bara våra röster. Anders sitter tillbakalutad och svarar seriöst och utan flams på alla frågor.
Annars, när han är ensam, lyssnar han ofta och gärna på P1.
Och på skivor, gärna vinyl.
Han är den ende jag känner till som gillar 70-talsgruppen Ekseption, ett holländskt band som gjorde pop av klassiska kompositörer som Beethoven och Tjajkovskij.
- Kolla här, säger han och hämtar LP:n "Beggar Julia’s Timetrip", ett signerat exemplar jag köpte på en skivbörs i Eskilstuna. Jag tycker om Ekseption. Mamma lyssnade på dem och jag har det med sen jag växte upp, det är alltid lika bra. Men annars är Beatles det största. Beatles och hårdrock, går man in i second hand-affärer kan man hitta mycket bra...jo, det där med osynlig...
Ja?
-...det finns en del hus som jag nog skulle vilja gå in i och se hur det ser ut där inne, med arkitektur och inredning och så.
Gå in i hus!? Okej...när du målar, tänkte jag på. Vad känner du då? Hur går dina tankar där vi duken?
- Man lever ju sig in i måleriet, vill gärna ha en sorts adrenalin-kick. Men jag kan å andra sidan tänka på vad som helst under skapandet.

Ett kulturrån
60-talet, 70-talet, vi studsar i det förgångna igen och berättar anekdoter från uppväxten för varandra. Tar en bulle till. Jag undrar över vänskap och han säger att den är viktig för honom.
Riktig vänskap.
- Men det är bra att genomskåda vilka som är riktigt bra kamrater och vilka som mest bara hör av sig när det är på deras villkor. Man ska vara rädd om riktigt bra kompisar.
När känner du dig ensam?
- Jag vet inte...en del söndagskvällar på hösten, kanske. Då kan det hända att man längtar bort nånstans, men annars...nej.

Torsdagsmorgonen har hunnit i kapp förmiddagen. Anders ska strax till ateljén och måla för framtida projekt, försöka hitta det där adrenalinet. Planera en ny portfolio, det gäller att ha något att visa upp.
Och sen pratar vi lite speedway igen, säger att vi saknar gamängerna som sprutade stybb då i en annan tid.
- Bernt Persson, han bodde i Skogstorp, samma lilla samhälle som jag växte upp i. Benga Jansson. Tommy Jansson, ja det sa vi ju. Det var kul att gå på speedway.
Här på ön är sporten tynande.
Men vi kommer ändå fram till att det är illa att motorstadion på Galgberget ska rivas, den bana som rymmer så mycket historia.
Ett kulturrån. Vi kommer överens om att det är ett kulturrån.

"TT" ser helst filmer på tv, sitter i restaurangtorget när han åker färja, tycker Rapport-ankaret Katarina Sandström är snygg och vill gärna ha fårfiol, lökringar och ägg på pizzan.

Att måla är en brand inom honom

Vi träffas i konstnären Anders Högbloms tvårummare i innerstaden. Väggarna fulla med tavlor, en speedwayaffisch, hyllor med skivor och dvd-filmer. En trave Året Runt från 60-talet. Igenkänningsdetaljer från en tid som varit.