Att tova en vallmo

Den lilla ullverkstaden ligger drygt 20 minuter öster om Visby, i Vallstena socken. Hyllorna längs väggen är proppade med ull och garn från hela färgspektrat. En doft pryder verkstaden, en doft av... syslöjd.
Det är nästan åtta år sedan jag klippte och broderade i skolan senast. Och det blev nog inga historiska avtryck kvar. Ett godkänt betyg och en halvfärdig t-shirt var resultatet efter ett och halvt års textilslöjd.
Med det i bagaget är inte mina förväntningar speciellt höga när jag kommer fram till Vallstena. Varken på min egen förmåga eller resultatet. Då är det tur att Annika Grandelius står vid min sida.
Det är Annika som äger tygverkstaden i Vallstena. Det är också Annika som ska lära mig att tova den här måndagsförmiddagen. Liksom några andra nyfikna entusiaster ska jag få tova en vallmo.
Grundplåten i textilblomman är ull - rödfärgad ull.
- Ull är ett fint material, ett skönt material. Ett naturmaterial. Och att tova har alltid var den naturliga teknik för att göra tyg av ull. Det blir enkelt, behagligt och säreget. Ingen skapelse är den andra lik, säger Annika.
Vi placerar oss vid en arbetsbänk och Annika hämtar lite röd ull. Hon visar hur man ska lägga ut ullen på ett jalusi. Först en bit på längden, sen på bredden, och sen på längden igen. Hela tiden ska ullen placeras så stycket tar en cirkulär form. Jag toppar med några lammullslockar som ska illustrera blommans frön.
Till sist ska det sprutas på vatten och såpa.
- Det är för att ullens fibrer ska öppna sig, så att ullen sen blir till tyg, förklarar Annika.
Nu ska den blöta ullmassan rullas i jalusit. Precis som en rulltårta. När du rullat ett tag, ska du vända ullen en kvarts varv för att inte tygbiten ska bli oval.
Den här biten känns bra. Att kavla har man ju klarat av förut. Jag tycker heller inte att nästa steg kan kategoriseras som det svårare i boken. Den röda, lite lätt sträva, tygbiten ska nu sköljas av i varmt vatten för att få bort såpan.
Annika visar mig hur man formar tyget, så det tar skepnaden av en av en blomma. När blomman är till belåtenhet ska den torkas i solen.
Medan blomman ligger för att torka och frodas, frågar jag Annika för vem som tovningen passar.
- Alla som vill prova egentligen. Bara intresset finns, och tålamodet.
Ja, till och med en totalt opraktiskt och ohändig gosse verkar har klarat av att göra vallmo av en hög ull. Visserligen med en assistent, mer pedagogisk än Bengt Alsterlind i Hajk.
Annika visar hur jag gör ett skaft till blomman. Inga svårigheter där heller faktiskt. Dubbelståltråd, svart ull runt omkring, rulla i jalosit. Blomskaft.
Jag syr fast blomman på skaftet och går ut genom dörren. Bakom den lilla ullerkstaden i Vallstena växer ett vallmofällt. Jag lyfter upp min skapelse och jämför henne med sina kusiner på fältet. På något underligt sätt verkar hon passa in.

Att tova en vallmo

Länge sedan grundskolans syslöjd? Borde det inte vara dags att friska upp de textila kunskaperna? Varje måndag i Vallstena kan du få handledning i tovandets ädla konst.