Axels arv blev auktion vid Rodarve Allmänna arvsfonden

Karl Axel Nilsson föddes i Östergarn våren 1910.
Hans farföräldrar brukade gården Rodarve och hans morföräldrar gården tvärs över vägen, Hässle, som dock styckades av och såldes för flera årtionden sedan.
Vid Rodarve levde Axel hela sitt liv, som förvisso var hårt och slitsamt men också fyllt av förnöjsamhet och samvaro.
Det berättar Anders Kjellberg, som bott granne med Axel de tio senaste åren.
Pensionsförsäkring
Axels fader Arvid och moder Helena brukade jorden länge. På 30-talet blev dock Arvid dålig och Helena, som insåg vikten av att planera för framtiden, skrev över allt på Axel.
I överlåtelseavtalet skrev hon också in sin egen "pensionsförsäkring". Hon skulle få bo i huset, få kyrkokläder, bra mat och skodon, omtanke och medicinsk vård, om så skulle behövas. Skulle Axel bestämma sig för att sälja huset, då ville hon "ingå i köpet" och på så sätt få bo kvar på familjens ägor.
Så behövde det alltså aldrig bli. Axel och Helena levde tillsammans på Rodarve till 1959, då hon avled. Axel blev sedan kvar på hemmanet resten av sitt liv. Han gifte sig aldrig och fick inga barn.
Axel var, som så många andra, fiskarbonde. Marken brukade han dock högst måttligt, inte mer än vad som var absolut nödvändigt för hans överlevnad, och fisket blev mer sällsynt med åren. Längre tillbaka höll han kor och ett par arbetshästar, så var han först på Östergarn att köpa traktor, en med järnhjul.
En livsnjutare
Mager inkomst och senare liten pension till trots så var han nöjd, säger Anders.
Han var en livsnjutare. En person som verkligen var miljömedveten och förnöjsam. Trots livets hårdhet med den enklaste mat och nödtorft så var han nöjd.
Gården blev med tiden en samlingspunkt i grannskapet. Där höll man sommarfest och besök från grannar och bekanta var vanliga. Axel var en glad person som tyckte om att berätta historier och sjunga snapsvisor, säger Anders.
Något vatten och avlopp installerade han aldrig, Axel. Torrdass och utebrunn var nog, ansåg han.
Elektricitet finns dock i huset, men uppvärmningen skedde trots det mestadels med vedeldning. Den sista tiden i huset fick Axel hjälp med tyngre sysslor som ved- och vattenhämtning av bland andra Anders och hans sambo Margareta Johansson.
Till Östersol
Vintern 2001 började Axel känna av åldern han var då 90 år fyllda och ett par mindre hjärtinfarkter han haft. När han dessutom drabbades av en stroke och lunginflammation rekommenderade Anders och Margareta honom att flytta till servicehuset Östersol.
Axel tvärvägrade till en början, men gav sedan med sig och insåg snart att han faktiskt trivdes alldeles ypperligt.
Han fick ett bra sista år på Östersol, säger Anders, som fungerade som lite av "god man" för Axel.
Vi pratade men honom om vad som skulle hända med gården när han gått bort, försökte få honom att fundera över om det fanns någon han ville skulle ta över, eller om vi skulle inrätta någon stipendiefond eller så. Axel brydde sig inte. Livet var här och nu och vad som hände sedan struntade han i, säger Anders och skrattar vid minnet, och han tyckte att Allmänna arvsfonden var ett bra alternativ, eftersom pengarna går till forskning och behövande barn.
Utan arvingar
Vid årsskiftet 2002/2003 avled Karl Axel Nilsson på Östersol, nästan 93 år gammal.
Utan testamente eller arvingar tillföll hans arv Allmänna arvsfonden. Lösöret auktionerades ut i söndags och snart ska Rodarve gård också säljas för fondens räkning; tre visningar kommer att hållas under juni.
Allmänna arvsfonden inrättades 1928, när regeringen beslöt att avskaffa arvsrätten för kusiner och avlägsnare släktingar. Fondens medel delas ut för att främja verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och personer med funktionshinder. Sammanlagt 150-200 miljoner kronor per år delas ut till olika projekt.