Med den enorma välkomstapplåd som mötte Babben - Elvisklass tyckte hon själv - kan man säga att hon var hemma direkt. Det fanns inget motstånd, om det nu var tänkt att det var vi i publiken som skulle stå för detta.
Det var inte Babben mot resten, det var Babben mot ingen.
Hennes upplägg är lätt att beskriva. Det var en och en halv timme drygt med Babben längst framme på scenen och tre mycket kompetenta musiker ("Fredriks vänner") bakom och det var nio stand up-inslag och nio låtar. Och det var roligt, väldigt roligt. Hela tiden nästan. Det var någon enstaka gång då det började verka lite allvar, men då tog Babben snabbt upp humortråden igen. Att publiken njöt i fulla drag hördes av skrattsalvor och applåder inför öppen ridå.
Igenkänning
Vad är det som är så roligt? Att analysera humor är inte lätt och knappast heller så klokt. Men så värst djuplodande behöver man ändå inte vara för att inse att en viktig poäng är igenkännandet. Babben berättar mycket som utgår från henne själv, men mycket handlar också om familjen. Här figurerar tonårsdottern, mamma och pappa och brorsan i Dalhem och till och med den nyligen frånskilde mannen. Och det rör sig på ett privat plan - med gränser för vad som lämnas ut, givetvis - och då känner vi ju alla igen oss på något sätt och i någon beskriven situation. Det kan vara konflikten om huruvida besticken skall sättas med handtaget eller spetsen uppåt i diskmaskinen. Det kan vara mammas martyrskap i julförberedelserna som varje år slutar med gråt och tårar. Det kan vara ålderskriserna - vid 40 för kvinnor och vid 50 för män, enligt Babben. Det finns något för alla att känna igen sig i.
Det blir roligt när Babben skruvar till det hela ett varv extra. Eller två.
Det blir också igenkännande för exempelvis bönder när hon berättar om brodern, som tagit över gården i Dalhem men insett att "om man inte äger hela socknen så kan man lika bra skita i det". Det skall vara storskaligt om det skall gå.
Ernst-Hugos spottrekord
Sen finns det andra saker som är roliga också förutom igenkänningsgrejen. Det kan till exempel vara hon berättar om kända personer som Ernst-Hugo Järegård, som hade ett spottrekordet av alla som framträtt i Säveskolans aula. Vid sitt framträdande nådde han till trettonde bänk och det har ingen annan gjort om. Det handlar om Carolina Kluft, Kenny Bräck, Ernst Kirchsteiger...
Det handlar om aktualiteter som Riksantikvarieämbetets flytt till ön, medeltidsveckan, stadsjeepar... ja, hon hinner med att skoja om mycket. Dessemellan hinner hon också att bevisa det som kanske inte alla har helt klart för sig, att hon är en utomordentlig sångerska också.
Till sist redogör hon för ett ganska nyligen framlagt forskningsrön som går ut på att alla någon skall dö. Ingen kommer undan. Alltså skall även den som äter rätt och motionerar gå samma väg som alla andra.
Till och med i motionsspåret vid Svaidestugan står liemannen beredd! Möjligen kan man fördröja liemannens ingripande med tio år men det blir då tio år av mycket tvivelaktig kvalité. Det kan alltså då vara motiverat att anmäla sig till Babben-kursen "Fet på fyrtio dagar".
Lördagskvällens framträdande var det första på Wisby för Babben på Wisby Strand. Det var tydligt att hon trivdes. Publiken räckte inte riktigt till för att fylla hela den stora salongen, men ändå står det klart att många gotlänningar vill vara stamgäster på detta ställe.
Babben återkommer två gånger till före jul till Wisby Strand.