Det handlar om praktiskt bistånd på gräsrotsnivå. I alla avseenden.
Vänner och bekanta till Birgitta Wingsjö Bergström sitter här på Gotland och stickar små babymössor av restgarner. Hon hämtar upp dem när hon är hemma på besök och levererar dem sen till kliniker på Tanzanias landsbygd. Och de skänks sedan till för tidigt födda barn.
-Mössorna kan vara direkt livräddande. Och de tas emot med sådan oerhörd glädje, säger Birgitta.
Sjuksköterskan Birgitta Wingsjö Bergström, Visby och Rute, bor sedan ett år tillbaka i Tanzania. Hon och maken Staffan Bergström, kommer att stanna i landet i ytterligare tre år. De har tidigare arbetat bland annat fem år i Mocambique.
Staffan är gynekolog och arbetar med ett projekt för att sänka mödradödligheten i Tanzania. Birgitta jobbar huvudsakligen med hygienfrågor inom den kirurgiska vården.
Känsliga för avkylning
Birgitta brukar också åka med Staffan när han är ute i de distrikt han ansvarar för och besöker kliniker. Och det var under ett sådant besök som idén föddes till hennes projekt med babymössor.
För att vi ska förstå bakgrunden berättar hon:
- Av alla barn som föds i Tanzania är mellan 10 och 15 procent lågviktiga, det vill säga de väger under 2,5 kilo. De här barnen är särskilt känsliga för avkylning, de har svårt att hålla kroppstemperaturen och behöver extra skydd, framför allt värme från mammans hud. Samma sak gäller de barn som föds med kejsarsnitt, eftersom mamman är för medtagen efter operation för att omedelbart orka ge den nyfödda skydd.
Men det som ofta inte skyddas är huvudet.
- Huvudet utgör cirka 25 procent av kroppsytan på ett nyfött barn, om inte det skyddas förlorar de mycket värme den vägen. Det är därför de stickade mössorna kan vara direkt livräddande, fortsätter hon.
Hon berättar också att de nyfödda barnen sköljs av under rinnande kallt kranvatten, varmt vatten finns inte att tillgå. Avkylningen kan vara en fara för livet för de lågviktiga barnen.
Idé från Ifakara
Därför är det så oerhört viktigt att de snabbt får värme och det vanliga i Tanzania är att man lindar barnen, ofta från topp till tå.
Men det hindrar å andra sidan barnets möjlighet att röra sig. Och nu är vi tillbaka till den dag i februari i fjol när Birgitta Wingsjö Bergström fick sin idé.
- Jag var med Staffan på en klinik i Ifakara. Där låg en nyopererad mamma med sitt lilla spädbarn och jag la märke till dem för att den lille knatten såg så väldigt glad ut. Han var lindad, men hade en mössa på huvudet, berättar hon.
Restgarner i byrålådan
Och då tänkte hon: "Det är ju så vi gör när vi ska operera spädbarn i Sverige! Vi sätter på en mössa - en liten huva - för att de inte ska förlora värme när de sövs."
Allt blev med ens så självklart. Det behövdes mössor till de för tidigt födda barnen i Tanzania.
Birgitta mejlade samma kväll till sina vänner i stavgänget i Valleviken.
- Dom skulle fixa det, det visste jag, säger hon.
Och visst gjorde de det. De plockade fram restgarner ur byrålådorna, de klippte sönder fleecefiltar och stickade och sydde av hjärtans lust.
Fattiga mödrar
- När våren kom kunde jag hämta upp 1 000 mössor att med till barnen i Tanzania, berättar Birgitta Wingsjö Bergström.
Och sen har det fortsatt. Sammanlagt har Birgitta nu delat ut drygt 2 000 babymössor. Antalet kvinnor som stickar och syr ökar hela tiden; ryktet sprider sig.
- De gör en jätteinsats. Jag önskar de kunde få se hur glada mammorna blir när de får de små mössorna till sina barn. De blir överlyckliga, säger Birgitta.
Mödrarna är ofta fattiga. Birgitta säger att en mössa kostar flera dagslöner för dem om de skulle köpa den.
- När de får den och jag säger att kvinnor i Sverige har stickat den åt dem blir de rörda över att den finns en sådan vänlighet, avslutar hon.