Han lämnade jobbet på Lövsta naturbruksgymnasium för att bygga upp en egen grisproduktion, en dröm han närt sedan han var barn. Den egna gården i Västergarn byggdes ut med ett smågrisstall, en investering på 7,5 miljoner kronor. Det mesta av pengarna lånades från Länsförsäkringar.
Våren 2007 flyttade de första grisarna in.
Hösten samma år steg foderpriserna i raketfart.
Dålig tajming
- Tajmingen var helt fel. Men jag trodde priserna skulle sjunka igen, och det trodde banken också. Det brukar bli bättre efter något år, men så blev det inte den här gången. Jag bet ihop och körde på, men om man ska vara efterklok borde jag lagt av tidigare.
GT har i flera artiklar berättat om problemen inom grisnäringen. Jonas Stenström är ett exempel på dem som krisen slagit hårt mot.
Han hade lånat på gården och stod med skulder på 10 miljoner kronor - lagom när hela branschen satts i gungning av höga foderpriser och låg ersättning till bönderna för det kött som säljs i butik.
På försommaren satte banken stopp för Jonas Stenströms grisproduktion och tvingade honom att sälja gården. Han hade hoppats på en avskrivning av lånen, men det gick de inte med på.
Lågt pris
Gården i Västergarn värderades till närmare sju miljoner kronor, men såldes för bara fyra miljoner.
- Det kändes som att gården skänktes bort. De ville väl rädda så mycket pengar det gick, konstaterar han besviket.
Hyr bostad
Samtidigt är känslorna kluvna när han tänker på sina krossade drömmar.
- Jag var ganska trött på att jobba dygnet runt för ingenting. Det var ju ingen gård som gått i arv i generationer, så det var inte lika känslosamt att lämna den.
Nu hyr han ett hus i närheten av gården, och har gått tillbaka till sin gamla arbetsplats där han fått jobb som instruktör i skoljordbruket året ut.
- Förhoppningsvis är jag attraktiv på arbetsmarknaden några år till. Att kunna gå till ett jobb är det som håller mig uppe just nu, säger Jonas Stenström.
Hoppet står till att de som lånat honom pengar ska skriva ner skulderna. Om inte det lyckas måste han ansöka om skuldsanering.
Många samtal
För ett par dagar sedan publicerade lantbrukstidningen ATL en intervju med Jonas Stenström.
Artikeln gav omedelbar respons och visar att att Jonas Stenströms erfarenheter inte är unika.
- Det har ringt lantbrukare till mig från fastlandet, gråtfärdiga därför att de befinner sig i samma situation som mig. Ju mer jag pratar om det här, desto bättre känns det. Jag är helt klart en erfarenhet rikare, men det är synd att den har kostat på så mycket psykiskt.