Bara havet och vinden och vågorna
Sommaren är två månader borta.Turisterna har gett sig av. De flesta bofasta söker sig inte heller längre hit.Stranden är mestadels öde. Bara havet och vinden och vågorna.Känslan av frihet är nära nog total.
Vi åker till Tofta. Alla de bjärta sommarfärgerna är borta, ett par kvarglömda affischer är det enda som skvallrar om sommaryran som rådde här för bara ett par månader sedan. Och ett trasigt, blått parasoll.
Inte en enda människa
Annars är det bara sand och hav och strandgräs. Milda, bleka färger och inte en enda människa så långt ögat kan nå.
Vi slår oss ned i en sanddyn för att få skydd mot blåsten. Sitter där en stund och börjar sedan gå i riktning mot Gnisvärd.
En bit bort möter vi Gertrud och Curt Ekström. De bor vid Tofta Östra och har varit ute på en promenad längs stranden.
- Det är så härligt, säger de med vinden rakt mot ansiktet. Här ska vi gå hela vintern.
Sommartid tycker de att det är för mycket folk på Tofta, så då söker de sig hellre till andra stränder.
Gertrud och Curt Ekström är ganska nyinflyttade på Gotland och för Curts del handlar det om att han flyttat hem. Han lämnade ön som helt ung 1953.
- Vi har bott i övre Norrland i 45 år, berättar de.
Vit hund
De viker av upp mot strandpensionatet och samtidigt skymtar vi en orange och en blå prick som rör sig mot oss norrifrån. När de kommer närmre ser vi att det inte bara är två utan tre individer. En liten vit hund rör sig mellan de två personerna.
Hunden heter Wilma och är en west highland white terrier. En livlig, glad och nyfiken hundflicka på ett år och åtta månader.
Matte och husse heter Ulrica Ullberg och Kenneth Eklund och bor i Visby.
- Vi åker ofta till stranden för Wilmas skull, säger de. Det är så fritt och bra här. Wilma får chans att springa så mycket hon vill.
Och gräva. Rätt vad det är får hon spår på något och börjar gräva intensivt . Sanden skvätter kring henne och hon är helt koncentrerad på grävningen.
Skuttar iväg
Men sen skuttar hon iväg igen. Matte ropar och trion fortsätter sin promenad.
Vi är lämnade med havet som enda sällskap igen.
Men plötsligt blir vi varse att det står en man uppe på en av sanddynerna bakom oss. Han bara står där helt stilla och blickar ut mot havet.
Vi går fram till honom och får reda på att han heter Håkan Lundell och är hästkiropraktor från Eskilstuna. Om några timmar ska han hålla föredrag på en sammankomst som ridsportförbundet anordnar och nu har han gått ned till havet för att samla energi.
- Jag har varit på Gotland ett par gånger tidigare, men aldrig haft tid att se havet, säger han.
- Vyn är ju storslagen, säger han sen.
Vi möter Karin Degefeldt och Merja Niemi som är vana strandvandrare. Med kaffetermos i ryggsäcken kan de vara ute ganska många timmar. Stranden är meditativ, menar de.
Blågrå figur
De berättar att de träffade en kille som skulle ut och vindsurfa när de passerade Gnisvärd. Och visst, där är han ju! En blågrå figur rör sig ute i vattnet. När vi själva kommer fram till Gnisvärd har han kommit upp på land igen. Han heter Mikael Dahlström och är van och inbiten vindsurfare.
- Här har man kört sen 1981, berättar han.
Idag var han ute i cirka en timme, mer hann han inte med, nu är det bråttom för sonen ska på barnkalas.
Vi återvänder till stranden en liten stund till. Tar en kopp medhavt kaffe vid några träbänkar. Det är sol, det är blåst och en riktigt fin höstig stranddag.
Så jobbar vi med nyheter