Möter man en annan yrkeschaufför så hälsar man, så är det bara. Missar man det kan man få sig en vänskaplig gliring när man stöter på varandra senare, förklarar Niklas Pettersson och skrattar.
"East bound and down, loaded up and truckin', we gonna do what they say can't be done".
– Bilbärgningen, det är Niklas! Oj då. Det var ju inte bra. Men du, det klart vi fixar det!
Den som får problem med bilen och ringer Niklas Petterson hör förstås inte att det är Jerry Reeds gamla dänga "East bound and down" som strömmar ut i förarhytten innan han plockar upp telefonen, men energin och känslan de möts av är ungefär densamma som i låten.
– Det här är det absolut bästa jobbet jag haft, säger han med ett stort leende samtidigt som han vrider runt den klarröda lastbilen på cirka tolv ton och förklarar att många som ringer är både stressade och oroliga.
– De står längs vägkanten någonstans med en bil som har gått sönder och funderar på om det här ska kosta 1 000 eller 50 000. Då blir det ju helt galet om jag också låter stressad. Det här är min vardag så då kan jag försöka vara både positiv och lugn när de ringer, förklarar han.
Att jobba som bärgare är omväxlande med mycket problemlösning och frihet under ansvar. Dessutom träffar man många olika typer av människor och får möjligheten att hjälpa till. Niklas Pettersson trivs som fisken i vattnet.
Inför gymnasiet var han på väg till Fryshusets skateboardgymnasium i Stockholm men av olika anledningar blev det fordonslinjen i Visby istället, och jobb som mekaniker efter det. Han har också hunnit med att köra buss och borra brunnar på Färöarna en kort sejour innan han landade i förarhytten.
– Det jag tycker om är att det är omväxlande, och att man aldrig vet vad man får åka ut på. Det kan vara ett batteri som är dött, men det kan också vara en timmerbil som ligger på sidan i ett dike. I går var jag och hjälpte till med ett stödben som fastnat på en husbil. Det kan vara allt möjligt och det går från noll till hundra, berättar han.
Vi ska få anledning att återkomma till den där husbilen och stödbenet. Men nu, dagens första jobb.
Maria och Tim Sandberg väntar bredvid stugan på campingen vid Snäck.
Allt som oftast har kunden en försäkring där självrisken täcker bärgningen. Vanligtvis kostar det 1500 kronor men det kan också vara billigare beroende på vilket försäkringsbolag man har.
Ena bakdäcket är platt som en pannkaka. Niklas häver sig ned på backen för en besiktning. Det visar sig att en skruv har letat sig in i däcket på ett väldigt ovanligt sätt och den initiala planen att bara täta och fylla upp med luft på plats kommer inte att fungera. Niklas visar en liten filmsnutt från mobilen så att Tim och Mamma Maria ska få se hur det ligger till.
– Den där får du skicka över så att jag kan visa resten av familjen sen, säger Maria Sandberg och förklarar att de använt sig av den här tjänsten förut.
– Det var när mamma tankade diesel i bensinbilen. Det ska man ju inte göra, eller hur, säger hon samtidigt som hon vänder sig mot sin son och skrattar.
”Det känns lite pinsamt”, säger Tim Sandberg med tanke på uppståndelsen som den stora bärgaren väcker bland övriga campinggäster, men kommer sen på att det hade varit mycket värre om det varit på gatan hemma i Linköping.
När bilen är vinschad och säkrad på flaket, två spännband genom fälgen på varje bakhjul, bär det av mot verkstaden. Medan fiskmåsar och flanörer svischar förbi längs strandpromenaden nedanför Visby lasarett berättar Maria att hon tidigare varit pilot men att hon numera jobbar med försäljningen av Jas 39 Gripen.
– Det är också en väldigt kul del av jobbet. Att man får träffa och prata med så många olika typer av människor, förklarar Niklas när han lastat av och sagt hej då.
En bra bärgare ska vara lösningsorienterad, ha en del fordonskunskap och tycka om att träffa och hjälpa olika typer av människor. Tönu Sartak och han kompis Lasse skulle på utflykt när motorn på deras Saab 9-5 plötsligt stannade.
Antalet utryckningar brukar ligga på mellan tio och femton per dag och det skiljer sig inte så mycket mellan sommar och vinter. Det som däremot skiljer sig är typen av uppdrag.
– Det är väldigt mysigt att åka ut en sommarkväll, det slår vintern helt klart. Men det är roligare jobb på vintern, man får använda grejerna mer och det blir mer bärgning på riktigt. Nu på sommaren är det mer "finjobb", förklarar han.
I stort sett allt man kan behöva finns i ett antal skåp på båda sidorna av bärgningsbilen.
I de olika luckorna under flaket finns diverse verktyg och hjälpmedel. Startkablar, spännband, tryckluft, kättingar, oljor och olika typer av tunga kopplingar för att bärga olika typer av lastbilar. Till exempel en timmerbil där släpet tippat på sidan en kall vinterdag för inte så länge sen.
– Det som är intressant är hur man ska lyckas få upp den på ett drag utan att förstöra något mer och att det ska vara en så riskfri bärgning som möjligt. Det viktigaste är att välja rätt kedjor och att koppla rätt i det man ska bärga så att inget brister när det är fullt spänn på vajrarna, förklarar han.
En vanlig personbil brukar väga någonstans runt två ton. Vinschen klarar sex. Men genom att koppla vajern via ett block kan man dubbla kapaciteten. Det går lite långsammare då bara, förklarar Niklas.
Ibland är det väldigt tight. Bärgningsbilen är ungefär 10 meter lång och väger någonstan mellan tolv och tretton ton. Det gäller att hålla tungan rätt i mun.
På väg mot dagens nästa jobb ljuder en välbekant ringsignal och i andra änden av luren en välbekant röst. Det är ägaren till husbilen med det trasiga stödbenet som hör av sig igen.
– Vi ska bara svänga förbi snabbt och dra ett buntband runt det där benet. De ska med båten senare i eftermiddag och var rädda att det skulle vibrera ut eftersom det inte finns nåt oljetryck kvar, förklarar Niklas och sätter kurs mot den stora parkeringen precis bakom Östercentrum.
Norrmannen Willy Rydberg Olsen hälsar välkommen med ett stort leende och ett varmt handslag.
– Det är tredje gången vi får hjälp av den här mannen, förklarar han och berättar att de under några dagar har varit runt på i stort sett hela ön.
– Han har varit vår ängel på den här resan. Så lösningsorienterad. Han fixar och ordnar och vi står här helt hjälplösa, skrattar Marion Åsaune som precis kommit ut ur husbilen och strålar när hon får syn på Niklas.
Wily Rydberg Olssen och Marion Åsaune har tagit husbilen från Norge till Sverige. Det är första gången de besöker Gotland och tredje gången de får besök av Niklas Petterson under sin veckolånga vistelse.
Buntbandet dras på plats. Det norska paret vinkar farväl till sin ängel samtidigt som ägaren till en Saab som fått motorstopp i Hejde väntar på sin.
– Det är värt mycket att kunna hjälpa någon och oftast är man väldigt uppskattad, förklarar Niklas medan lastbilen gungar ut ur Visby.
Han berättar att fördelarna med yrket är många, men att det finns nackdelar också. Som att bli mordhotad av ägaren till en bil som kronofogden bestämt ska omhändertas, eller att på samma myndighets begäran vinscha upp en bil på flaket medan någon står bredvid och gråter.
– Sånt kan vara väldigt jobbigt, säger han och förklarar att polisen är med vid vissa typer av ärenden.
Men det som sätter djupast spår är trafikolyckorna. En personbil som flugit sjuttio meter ut på ett rapsfält och sen studsat vidare tjugofem meter till efter det. Med leksaker och bilbarnstolar täckta av blod.
– Då mådde jag dåligt, säger han men berättar att han dagen efter fick reda på att alla i bilen hade klarat sig bra utifrån omständigheterna.
Om det är något han skulle vilja hälsa till alla trafikanter där ute på vägarna så är det att inte stressa.
– Det är nog det viktigaste skulle jag säga.
Snart framme i Hejde. Ängeln och hans röda lastbil.
"East bound and down, loaded up and truckin', we gonna do what they say can't be done".