Några av de som hörsammat att astronaut Marcus Wandt skulle komma till Fenomenalen var August och Arvid. De kom tillsammans med sina mammor Lina Båtelsson och Jurate Pilipaviciene och dagen till ära hade de klätt sig i sina finaste T-shirts med rymdskepp på. Man skulle verkligen kunna kalla dem rymdfantaster.
– Vi läser mycket rymdböcker hemma och tittade förstås på TV när Marcus Wandt åkte i väg i raketen, berättar Lina Båtelsson.
August har bestämt sig för att bli astronaut när han blir stor. Arvid visar upp en lego-rymdrobot som han byggt nästan själv. Han tycker att det verkar lite läskigt att åka ut i rymden och berättar att han hellre vill bli vetenskapsman.
– Jag tycker att stenar är intressanta och tar hem stenar från skolan varje dag, säger han – och mamma Jurate nickar bekräftande.
– Jo, vi har ganska många stenar hemma, skrattar hon.
Klockan tio på förmiddagen fick publiken, som både bestod av barn och äldre, ta plats i åhörarsalen och där stod han faktiskt och väntade: Självaste Marcus Wandt, som i början av året spenderade hela tre veckor på rymdstationen ISS.
Sittplatserna fylldes snabbt och sedan började Marcus berätta om hela sitt rymdäventyr som inleddes med en karantän i två veckor, så att han och hans kollegor skulle hålla sig friska innan avfärd. På uppskjutningsdagen fick de åka helikopter till Kennedy space center och där de fick ta på sig rymddräkterna. Med bil tog de sig sedan till raketen Falcon 9.
Målande och med bilder på en TV-skärm berättade han sedan vidare om hur alla applåderade när man nått en höjd av 100 kilometer för då var man i rymden. Han berättade om vikten av att träna, då man förlorar en procent av benmassan per månad i rymden och han förklarade hur svårt det är att äta kex och dricka vatten i tyngdlöshet.
Under berättandet fick publiken också chans att ställa frågor och det var faktiskt en del kniviga sådana. Som till exempel: "Hur liten var jorden för dig i rymden?".
Marcus förklarade att ISS färdades 16 gånger runt jorden per dygn:
– Så jorden kändes ganska greppbar och märkligt liten efter några dagar, svarade han.
Arvid hade också ett par frågor som han ville ha svar på. Bland annat om Marcus byggde lego när han var liten?
– Ja, jag byggde jättemycket lego. Jag kunde bygga i timmar. Jag byggde faktiskt lite när jag var i rymden också, svarade Marcus.
Sen ville Arvid veta om Marcus hade någon favoritplanet.
– Jo, det har jag. Jorden är min favorit.
Efteråt fick alla som vill bygga och skjuta upp en raket utomhus, men först var det många som ville ta ett foto med sin idol.
Vad tänker du om alla frågor som du får från just barn?
– Det är fantastiskt roligt! Sen är det intressant också för frågorna sträcker sig hela vägen från ganska basala frågor till ganska avancerade. De frågar precis som de tänker... och det är lite likt hur jag själv tänker, så det är ganska skönt, skrattar han.
Vad hoppas du att barnen får med sig härifrån?
– Jag hoppas att det är nyfikenhet. Sen vill jag att de förstår att det är en stor skillnad mellan svårt och omöjligt. Det är väldigt få saker som är helt omöjliga. Har de drömmar och tankar om vad de vill göra så är det oftast så att man kan göra det.
Inget är omöjligt med andra ord?
– Inget är omöjligt, svarar Marcus.
Budskapet verkar ha gått hem hos Arvid, för efter föreläsningen avslöjar han att han nog kan tänka sig att bli både vetenskapsman och astronaut i alla fall.