Vi träffas på hans arbetsplats i CMI:s båtfabrik i norra Visbys industriområde. Strax bortom om före detta Flextronicsfabriken.
Ett verkligt klassiskt område för öns metallare, här har flera tusen metallarbetare jobbat genom åren.
Idag är dock inte metallarbetarna en lika stor grupp; många företag har ju försvunnit. Och dessutom är inte alla som jobbar i industrin med i facket längre.
- Vi har en negativ trend över hela linjen när det gäller fackligt medlemskap. Det är inte längre självklart för ungdomar att gå med i facket när de börjar jobba. Det där är något vi måste åtgärda, och vi måste göra det nu, säger Linus Gränsmark.
Han menar att medlemsrekrytering är den just nu enskilt viktigaste frågan för LO-Gotland.
- Vi måste få folk att öppna ögonen, så de förstår värdet av facket. Och inser att utan facket står man sig ganska hjälplös, säger han.
Många uppdrag
Linus Gränsmark är sedan ett par veckor ordförande för LO på Gotland. Han är också ordförande i IF Metall samt klubbordförande på den egna arbetsplatsen, CMI.
Facket tar just nu stor plats i hans liv. Både tidsmässigt och mentalt. Hans engagemang är starkt och uppdragen har på kort tid blivit många - och omfattande.
- Ja, det har gått fort. Det är bara tre år sen jag blev ordförande i CMI-klubben och ungefär samtidigt blev jag sekreterare IF Metall. Och i fjol höstas när dåvarande ordföranden i IF Metall började studera blev jag ombedd att ta över den posten - och så nu ordförandeskapet i LO. Så visst är det mycket, men jag känner att jag vill, och kan, satsa på det här nu, säger han.
Men viss betänketid krävdes dock innan han tackade ja till erbjudandet att bli LO-ordförande på ön.
- Ja, jag har ju familjen att tänka på också, så det är klart jag behövde ta mig en funderare, säger han och nämner särskilt sin 9-åriga dotter som han gärna tillbringar mycket tid med.
Jobbet som båtbyggare då? Har du kvar det eller blir du "fackpamp" på heltid?
- Jag vill gärna vara kvar till viss del, inte minst för gemenskapens skull. Och det skulle kännas konstigt att inte ha den kontakten och förankringen. Men jag vet inte ännu hur mycket tid LO-uppdraget kommer att ta, vi får se.
Ingen fackpamp
Nån "fackpamp" tänker han dock inte bli, även om jobbarkompisarna redan skämtsamt kallar honom det. Och några feta arvoden blir det heller inte.
- Min lön på CMI är på 22 720 kronor i månaden. Och det är utifrån den lönen jag får ersättning för förlorad arbetsinkomst när jag jobbar fackligt, säger han.
För Linus Gränsmark handlar fackligt arbete om sakfrågor - om arbetsrätt, arbetsmiljö, rättvisa löneförhållanden med mera.
Och om politiskt samarbete.
För han hör till dem som vill ha ett tätt samarbete mellan LO och det Socialdemokratiska partiet. Något som kommit att kritiseras alltmer under senare år.
Men du vill att S och LO ska fortsätta gå armkrok i det svenska samhället?
- Ja, tveklöst. Det finns medlemmar som inte vill ha det samarbetet, men det tycker jag är märkligt. Samarbetet mellan facket och partiet har funnits i hundra år, vi är två grenar på samma träd. Och jag vill behålla det så, säger han.
Hur ser du på LO:s ekonomiska stöd till S då?
- Jag ser inget fel i det, tvärtom tycker jag det är självklart att man backar upp varandra. Som jag sa, vi är två grenar på samma träd, svarar han.
Linus Gränsmark skulle också gärna se mer av politisk aktivitet på arbetsplatserna. Han tycker det är konstigt att det blivit så förbjudet att prata politik där.
- Det stör mig. Arbetsplatser är väl väldigt naturliga ställen för politiska samtal, säger han
Han menar inte att fackligt arbete ska vara partipolitiskt, men i ett vidare perspektiv kommer politiken in ändå.
- När man försämrar a-kassan för oss. När man vill ändra i arbetsrätten eller andra villkor på arbetsmarknaden. Då kommer ju politiken med automatik in i den fackliga verkligheten. Ska vi då inte kunna prata om det? funderar han.
Linus Gränsmark är sedan senaste valet själv politiskt aktiv. Han sitter som ledamot för S i miljö- och hälsovårdsnämnden och han vill på sikt gärna utöka det politiska engagemanget.
- Jag skulle gärna sitta i regionfullmäktige också. För att få en mer övergripande perspektiv på frågorna, säger han.
Miljö- och hälsoskyddsfrågorna ligger honom varmt om hjärtat. Det var via arbetsmiljön hans fackliga engagemang väcktes.
- När jag började på Nimbus var arbetsmiljön eftersatt och det behövdes verkligen en facklig motvikt till det företaget, minns han.
Fick driva på hårt
Han blev vald till skyddsombud och så småningom huvudskyddsombud. Och han minns flera incidenter från den tiden.
- När vi börjat bygga större båtar hade vi kvar de gamla traverserna, men de klarade inte så tunga lyft. Vi fick driva på hårt från facket innan vi fick rätt utrustning. När jag tänkt på det i efterhand blir jag riktigt rädd, någon hade faktiskt kunnat dö, säger han.
Han ruskar på huvudet vid minnet. Men ser det samtidigt som ett exempel på hur man genom fackligt arbete kan förbättra en arbetsplats.
- Idag tar vi in en kranbil när vi lyfter tunga båtar, säger han.
Industriarbete var inte Linus Gräsmarks förstahandsval. Innan han blev båtbyggare jobbade han i drygt fem år som personlig assistent.
Men så blev han kär.
- Ja, jag blev kär och kunde inte jobba natt längre. Eller ville inte; jag ville kunna vara ledig på kvällar och helger, jag behövde ett dagjobb, berättar han.
Han fick nys om att Nimbus sökte folk. Han anmälde intresse och fick jobbet.
- Jag fick beskedet under en dykresa i Narvik, minns han.
Och med de orden kommer också dykningen in i den här artikeln.
Innan kärleken och facket kom in i Linus Gränsmarks liv var dykning en mycket central del. Han jobbade mycket ideellt med dykning, som instruktör med mera.
Och dykningen finns där fortfarande. Men inte i samma utsträckning som i ungdomen.
- Men nu ska min dotter börja dyka. Hon är intresserad och jag känner mig mycket stolt. Vi har bokat en snorklingsresa till Egypten, berättar han.
Så hemma är det just nu snorkling och dykning som är det stora samtalsämnet. En god och viktig motvikt till alla samtal kring fack och politik för Linus Gränsmark.