Det är drygt ett år sedan Karin fick det där telefonsamtalet, en kväll vid 18-tiden. Fortfarande har hon svårt att riktigt förstå vad som hände.
– Det gick så himla fort, säger hon och berättar vidare:
– De sa att de var från banken. Grejen var att jag precis innan hade varit på banken och ordnat med mina lån.
Den falske bankmannen sa att det hade blivit något fel med hennes konton när hon var på banken. Karin, som är i 70-årsåldern, är pigg och i farten, med skinn på näsan och väl medveten om att den här typen av bedrägerier förekommer. Ändå fick samtalet henne inte att ana oråd.
– Det var absolut inte något att misstänka.
Mot bättre vetande loggade Karin in med bank-id över telefon och gick rakt i fällan.
– Jag vet inte varför jag loggade in. Faktum är att jag inte är dum i huvudet.
I samma ögonblick drogs en ansenlig summa från hennes konto.
– Det var mycket pengar för mig, hela min säkerhetsbuffert.
Karin förstod snabbt att hon hade blivit lurad och direkt nästa morgon kontaktade hon banken och gick till polisen.
– Polisen antecknade bara och efter ett halvår eller så kom ett brev med besked om att ärendet hade lagts ned. Det känns som ett slag i ansiktet. Men jag hade inte förväntat mig något annat, säger Karin och fortsätter:
– Varken banken eller polisen står och säger "skyll dig själv om du var så dum" men de säger ju det indirekt.
Karin klandrar sig själv för att hon gick på bluffen.
– Jag känner mig så dum. Jag har gjort bort mig, punkt slut.
Därför har hon inte heller berättat för särskilt många om det brott hon utsattes för.
– Egentligen är det bara våra bästa vänner som vet. För pengarna skulle jag och min gubbe ha åkt på semester med ett annat par, så jag var tvungen att berätta för dem. Men många av mina vänner vet inte och de ska inte veta heller, säger Karin bestämt.
Hon menar att hon inte behöver höra av andra, att hon inte borde ha loggat in och gett bedragaren tillgång till hennes konto.
– Jag är mest arg på mig själv.
Men Karin är också arg på att bedragarna kom undan så lätt.
– Man får bara hoppas att de någon gång får sitt straff i någon form.
Efter bedrägeriet har livet gått vidare som innan, fast utan de där sparade slantarna på kontot som Karin alltid varit så mån om att ha utifall att något skulle hända.
– Jag har inte förändrat mig själv, men de får inte en andra chans.
Karin heter egentligen något annat.