Betonar vikten av att sätta gränser
Psykologen Bengt Grandelius föreläser i hela Norden om vikten av att sätta gränser, något som många tycker är svårt. I går hade turen kommit till Vallstena, Bengt Grandelius hemsocken.
I går, torsdag, föreläste Bengt Grandelius i Vallstena bygdegård, om att sätta gränser för barn, under rubriken Att sätta gränser - ett villkor för växande. Den 8 december föreläser han där igen, då om att sätta gränser i arbetslivet.
Intäkterna från de två föreläsningarna går till Vallstena bygdegårdsföreningen.
Att sätta gränser är något som de allra flesta tycker är svårt, men Bengt Grandelius menar att det är livsviktigt.
- Det handlar inte om att trycka ner, utan om att markera vem man är, att visa att det här går inte an, det här går jag inte med på. Vuxna vågar inte lita på sig själva, de vågar inte säga att det här får man göra och det här får man inte göra. Det finns en sorts mesighet och vilsenhet kring vad som är rätt och fel.
Snällt att sätta gränser
Att undvika att sätta gränser för att vara snäll, är enligt Bengt Grandelius, allt annat än snällt.
- Slappa föräldrar ger stressade barn. Det enskilt största stressmomentet för barn är när de får bestämma för mycket, får vara herre på täppan. Barn söker gränser, de längtar efter auktoriteter, men det är inte det samma som att vara auktoritär eller förtrycka.
- Ordet uppfostran har fortfarande en negativklang, många tänker att det handlar om att barnen ska tuktas, men det är en missuppfattning. Däremot måste barn få någon struktur.
Konsekvent
Bengt Grandelius tror att det är bra att vara konsekvent, så långt det är rimligt och att vara tydlig. Han tycker också att tjat kan vara befogat ibland.
- Man får tjata om det som barnet inte kan hålla i huvudet för stunden. Små barn har rätt att var en smula ouppmärksamma. De har rätt till att någon säger till igen utan att bli arg.
Att inte sätta gränser för att undvika en konflikt, är enligt Bengt Grandelius att tänka kortsiktigt.
- Många tycks tro att det mest optimala sättet att växa sker utan konflikter. Konflikter är ju egentligen bara att någon har en annan uppfattning.
- De mest utsatta är ensambarnen, de har inga att stötas och blötas med. Om man har syskon så måste man ibland stå tillbaka och visa hänsyn. De absolut viktigaste gränserna är dem som handlar om hänsyn till andra människor.
Bengt Grandelius menar också att det finns en risk att den som inte sätter gränser i stället kränker barnet på andra sätt, exempelvis genom att vara cynisk.
- Att kränka är att gå över en gräns och det är just vad som sker om man inte sätter gränser. Om någon äter av en så ger man tillsist igen, genom tjuvnyp eller kallsinthet.
Så jobbar vi med nyheter