Bibelord och barn på julfest i Bara

Vi har alltid haft julfest, ända sedan Jesus föddes, förklarade Dalhemsprästen David Börstad och skrattade.
Nåväl, i församlingsområdet har det i alla fall hållits julfest åtminstone så länge David varit präst där, alltså minst i 26 år. Enligt sedvanlig tradition skulle det bjudas på fika, andakt, sång och musik (i år av Dagmar och Sture Lindgren)och jullekar kring granen.
Och då vill jag inte se någon, inte ens farbror Erik, sitta och slöa! sade David.
Farbror Erik var en av de äldre festdeltagarna, men ungefär hälften av besökarna varsom sig bör på en julfestbarn. Det märktes.
Under julfestens inledande andakt gjorde springet i benen sig starkt påmint; många låg mer på golvet och utforskade granen och den ännu inte öppnade fiskdammen, än satt på stolarna. Visserligen sjöng även barnen med i psalmen Nu tändas tusen juleljus, men flera gjorde det med både andan och bullar i halsen: Skulle inte tomten komma snart?
David fortsatte så med att läsa en bit ur Markus 10:13-16, ett stycke som annars hör dopet till:
Folk kom till Jesus med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: "Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."
Så passade David på att påminna om det löfte man ger Gud i samband med dopet, att låta barnen ta aktiv del av kyrkan och tron. Samma sak borde man hjälpa de äldre med, menade han: ta med dem till något av Guds hus och ge dem möjlighet att ta del av hans välsignelse. En sådan delade han stunden efter ut till festdeltagarna.
<span class=MR>Mini-gudstjänst</span>
Det blev alltså något av en mini-gudstjänst under julfesten, om än i bygdegården och med barn springandes runt omkringför en stund kom kyrkan till folket, inte tvärtom. I detta tillfälliga "kyrkans hus" fanns två av församlingens nyaste medlemmar, Marita Biele och sjuårige sonen Emil. I juli 2003 flyttade de från Pavilosta i Lettland till Baraför kärlekens skull, vad annars? Marita sade att hon trivs väldigt bra i Sverige och på Gotland, där hon bland annat börjat sjunga i Gothems pastoratkör.
Svenskarna är så öppna och trevliga! Det är lätt att skapa nya kontakter här.
Hon har lämnat en tjänst som kulturdirektör, läser just nu Svenska för invandrare och fortsätter i höst med Svenska som andraspråk. Hon har dock redan hunnit lära sig mycket svenska.
Det är ett lätt språk att lära sig, bara man ser till att prata svenska även när man inte är i skolan.
Sonen Emils skolstart i Hörsne hade också gått över förväntan, med språk, kamrater och allt annat.
Emil var en av många som ivrigt väntade på att David skulle avsluta andakten med en sista psalm. Det gjorde han på följande sätt:
One, two, three Fröjdas, vart sinne, julen är inne, Frälsaren kommen är...
Så till sist blev det då dags för det alla barn hade väntat mest på: jullekar och ringdans kring granen, fiskdammoch besök och julklappar av tomten!
Som ett ljus. En förväntansfull Carolina Hörsne-Malmborg, 9, sjöng med i Nu tändas tusen juleljus.
God jul. David Olander får julgodis av tomten, med stöd av pappa Peter.
Nyfiken. Milke Neumann är bara dryga året gammal och nyfiken på det mesta. Här är det det stora kameraobjektivet som står i fokus.Foto: TOBIAS WALLSTRÖM