I skymningen tändes lyktorna utanför Skansport. Här började många kulturnatten på den traditionsenliga lyktloppisen.
– Jag sålde ett äpple och ett päron av glas, som mina föräldrar har haft, för en tia styck, säger Anne Lindahl på Visborgsgatan 22.
Många fortsatte sedan ner mot Almedalsbiblioteket, där hela foajén svängde till musikkollektivet Bobby Mulls mullrande ljudmatta. De sjöng om att fastna på ett kafé i Amsterdam. Fastnat hade Fanny Ekedahl gjort i bibliotekets spelhörna av flera skäl. Pojkvännen Jesper Leveau pluggar speldesign på Campus Gotland.
– Det här är jättekul, säger han om att allmänheten nu kunde få en inblick i hans värld.
När mörkret hade lagt sig rullade Gotlands veteranbilsklubb in på Stora torget.
– Det här är kultur i allra högsta grad, säger Sune Söderström och öppnar sin pärla, en DKW från 1957.
Applåder och spontana busvisslingar hördes nästan ända upp till torget från Fornsalens gård. Här bjöd gycklargruppen Pax på en makalös eldshow. 200 personer tittade hänförda på medan eld och skuggor dansade i mörkret under valnötsträdet.
– Fantastiskt duktiga ungdomar. Det blir så väldigt mystisk känsla att vara i de här kvarteren fyllda av historiens vingslag, säger Annika Ångman, hitrest från Stockholm för Kulturnatten.
De som vågade kunde sedan följa med Lars Kruthof till Visbys allra läskigaste kvarter.
– De osaliga andarna i Sankta Karin är väldigt otrevliga. Går man in där ensam är man iakttagen, säger han och lyser upp sin väg med en liten lykta.
De modigaste hade bänkat sig i S:t Nicolai för att titta på skräckfilm.
– Ni sitter på gravar, bara så att ni vet det, säger Pierre Willén vars gotländska rysare var förfilm till norska skräckisen Trolljägaren.
När himlen sedan öppnade sig fullständigt hade Birgitta Jakobsson, Annelie Roswall och Annika Fehling i gruppen Glimra tagit skydd i ett stort tält bakom Joda bar. De uppmanade publiken att låta drömmarna få vara kvar, eftersom det är de som faktiskt ger oss mod.