Biltokig jubilar firar från jobbet för att följa bilrally
I morgon, söndag, fyller Tomas Norrby, Klinte, 25 år.Tomas är en i raden av de "Välkommen till världen"-pionjärer som vi letat reda på och intervjuat ett kvarts sekel efter premiären för denna serie.
Det här med bilar är ett stort intresse för Tomas. Han har för tillfället fem (!) egna.
Man samlar på sig, kommenterar han.
Tomas mekar gärna med egna, släktingars och vänners bilar på fritiden. Han utbildade sig till bilmekaniker med specialinriktning på plåtslageri på gymnasiet.
Direkt efter det att han tagit studenten började han jobba på en bilverkstad. Det var ett sommarjobb som tog slut när sommaren tog slut och sen har det visat sig att det är svårt att få jobb inom denna bransch.
Tomas har nu i mer än tre års tid jobbat på Gotlandssågen i Klintehamn och i dagens läge har han inga tankar på att återgå till bilplåtslageriet.
Nej, jag vill nog hålla kvar det här som en intressant fritidsgrej, säger han. Om man jobbade med bilar på dagarna också kanske det inte skulle bli så kul.
<span class=MR>"Egen" stuga som 16-åring</span>
Tomas bodde sina två första år i Visby. Sedan byggde pappa en villa i Tofta och där bodde Tomas tills han var 20. När han var 16 år fick han flytta ut i en stuga på gården och börja leva ett mera självständigt liv.
Det var skönt, tycker han.
Skolgången i Eskelhem och Klinte minns han som rätt bra. Han höll sig någonstans i mitten, var inte bäst och inte sämst.
Sen måste jag väl erkänna att jag var lite busig, säger han. Nu efteråt ångrar jag att jag inte tog skolan lite mer på allvar.
När han började på Säve blev det intressantare. Han hade valt fordonstekniska och fick jobba med bilar.
Jag fick nya kompisar och vi var mycket ute på praktik och det trivdes jag med, berättar Tomas.
<span class=MR>Vill göra om lumpen</span>
Lumpartiden talar Tomas speciellt varmt om. Han höll till på Mek B 18 och körde lastbil och buss.
Det var bra. Det skulle jag vilja göra om, säger Tomas.
Han poängterar särskilt den goda kamratskap som uppstod.
Efter lumpen var det svårt att hitta något jobb. Men Tomas ville jobba.
Jag ville inte förlora kontakten med arbetslivet, som han själv uttrycker det.
Lösningen blev att han fick bli hjälpreda åt sin morfar Lars Erik Rohnström i Väte. Då handlade det om diverse olika jobb från att sätta upp Gotlandstun till att beskära träd.
Men så upptäckte Tomas att man sökte jobb på "Flisen", där han sommarjobbat för många år sedan. Där fick Tomas jobb och där har han nu varit i nära fyra år. Undantaget var en period då det gick neråt med tillgången på jobb. Tolv man blev uppsagda och en av dessa var Tomas, men efter ett tag blev han återsanställd.
<span class=MR>Saknar jämnåriga</span>
Jag jobbar med allt möjligt på sågen, berättar han. Det blir rätt mycket sortering av virke. Och så kör han ofta lastare.
Jag är rätt lättlärd så jag kan hoppa in där det behövs, förklarar Tomas.
Han trivs "sådär" på sågen. Jobbet går väl an men han saknar arbetskamrater i sin egen ålder.
Jag går mest för mig själv, säger han.
De flesta kollegorna är betydligt äldre än Tomas och han tycker inte riktigt att de har samma sorts humor som han.
<span class=MR>Framtiden</span>
Framtidsvisionen då?
I framtiden bor Tomas och hans sambo Johanna på en anna plats. Huset där de bor nu är inte precis vad de tänkt som bostad. Huset skall dessutom säljas snart och då blir de tvungna att flytta.
Drömmen är en mindre gård där Tomas kan ha ett garage att meka i och där Johanna har ett stall och utrymme för att hålla på med sina växter.
I framtiden jobbar Tomas troligen inte på sågen. Sambons föräldrar har nyligen köpt OK-macken i Klintehamn och där kan det möjligen bli en arbetsplats för Tomas.
Så jobbar vi med nyheter