Birgitta tog friår - köpte alpackor

På kvällsbåten från Oskarshamn förra söndagen fanns en ovanlig last. Birgitta Rasmusson och Benny Rondahl reste då hem med sina första tre alpackor, inköpta i Skåne. Nu går de två stona och ett föl i en hage med högt stängsel invid den före detta affären vid Boge kors.
Taleja från Gröstorp är fyra år och hennes dotter Weeko ("söt") föddes den 15 juni. Bruna Fjuni såg världens ljus i Tommelilla för drygt ett år sedan.
De är mycket söta men skygga. Man vill gärna klappa den gosiga pälsen men så nära kommer man inte. Men med ursprung i de sydamerikanska Anderna så behöver de lite tid att vänja sig vid platta Gotland, även om de är uppvuxna på Österlen.
De är ändå nyfikna och tittar med stora ögon under lugg på allt som rör sig. Spottar gör de bara om de känner sig hotade.
Dräktig igen
- Jag läste en tidningsartikel om alpackorna i Skåne för tre år sen och tyckte de var så söta. Förra året hälsade vi på där under semestern, och så har vi gått en kurs i alpackaskötsel, berättar Birgitta Rasmusson.
Det är en dyr hobby som paret skaffat, åtminstone i inköp. Men skötseln lär vara okomplicerad och de äter mest gräs och vatten. Hö och kraftfoder som komplement. Taleja är dräktig igen och beräknas föla i juni nästa år.
- Vi funderar på att avla på dem och har därför valt fina djur med stamtavlor. Och de är chipmärkta i öronen, säger Birgitta Rasmusson.
Luktar inte
Annars är det mest sällskapet och den fina ullen hon är intresserad av. Förra hösten började hennes friår. Då gick hon på folkhögskolan i Fårösund och lärde sig tova ull.
Hon visar några alster, de av alpackaull är mycket mjuka. Och hon tänker förädla ullen från sina djur, både som tovat och som garn, vilket ullspinneriet i Fardhem kan hjälpa till med.
En gång om året klipps alpackorna, oftast i maj. Birgitta säger att ullen är lätt att arbeta med, att den inte luktar något och inte är fet såsom lammull.
Det finns en alpackaförening i Sverige och utställningar och premieringar är på gång nu när intresset växer. Några veterinärer i landet har läst in sig på alpacka, dock ingen på ön vad paret känner till.
- Men på veterinärstationen i Roma har man sagt att vi är välkomna om det skulle behövas, säger Birgitta Rasmusson.
Mer hemma
Innan Birgittas friår är slut räknar hon också med att vara igång med hunddagis på gården.
Tanken är att fortsätta arbetet som personlig assistent på deltid och att kunna arbeta mer hemmavid. Så alpackorna kommer att ha gott om sällskap, förutom de hundar, höns och zebrafinkar som redan finns.
- Jag har alltid haft djur, och har varit lantbrukare i Hablingbo i tio år innan jag flyttade hemåt igen, berättar Birgitta Rasmusson.
- Djur är livet.

Birgitta tog friår - köpte alpackor

Sedan förra veckan går trafiken långsamt förbi Boge kors. Anledningen är inte den skyltade hastighetsbegränsningen, utan tre ovanliga djur som betar i hagen vid vägen. Gotlands första alpackor väcker nyfikenhet.