Biskopen ledde minnesceremonin till havs
?I dag för 60 år sedan omkom 84 människor när ångfartyget Hansa förliste. Våra tankar går i denna stund till de omkomna och de som stod dem nära?.
En minnesstund som rymde andakt, kransnedläggning, tal, musik, sång, filmvisning, värdighet, känslor och tankar.
Ceremonin hölls under färden från Nynäshamn med avgång 11.00 i går 24 november då det således var på dagen 60 år sedan ?Hansa?, byggd och satt i trafik 1899, torpederades av en rysk ubåt och sjönk under gång från Nynäshamn till Visby. 84 människor dog i katastrofen, endast två överlevde.
Behaglig resa
M/s Gotlands kapten Göran Wassberg informerade i högtalarna de 240 passagerarna, varav många åkte i anledning av minnesceremonin, om att turen skulle bli lite försenad på grund av minnesstunden till havs. En färd som efter tisdagens stormdygn skedde på ett stillnande hav och medförde en behaglig resa trots kvarvarande dyningar. Med ombord fanns bland andra representanter för Gotlandsbolagets ledning, personer från stiftet, försvarsmakten samt anhöriga och släktingar till de omkomna.
(1994 då det var 50 år sedan ?Hansas? förlisning hölls ingen ceremoni till havs utan enbart en samling i domkyrkan. Då kastade Estonia-katastrofen - som inträffade 28 september -94 - ännu mörka skuggor över landet).
Minnesstund i aktersalongen
En inledande minnesstund hölls längs akterut i fartygets bistrosalong. Här fanns mikrofoner uppriggade och kransar, ankare och en Hansa-tavla inramade scenen. Förutom från Sveriges regering var där kransar från Sveriges riksdag, Rederi AB Gotland, Försvarsmakten, Seko sjöfolk och anhöriga.
Det svartglänsande ankaret var försett med en minnesplakett med texten ?S/S Hansa. Fridlyst gravplats. Till minne för dem som här omkom i gryningen 24 november 1944. Må de vila i frid?. Ankaret, som senare skulle sänkas i havet vid förlisningsplatsen, var ordnat av Leif Holmström, tidigare ubåtsofficer och en av krafterna bakom minnesstunden.
Tavlan var signerad Urban Frank och gjord efter de videobilder som förmedlades från djupet när vraket av Hansa upptäckts, så de föremål som syns på verket är exakt de som finns på fartyget i dag.
Vidare fanns det en minnesbok att skriva i och de som ville kunde stödja Sjöräddningssällskapet genom att köpa en röd ros att släppa i havet under minnesceremonin.
Gotland i sorg
Kyrkoherde Lennart Kinnander presenterade de medverkande under minnesstunden och läste dessutom själv texter.
Göran Ringbom inledde med en sång skriven till minne av hans far, lättmatrosen Jens, som var en av de omkomna. Göran ackompanjerades av Björn Ullberger-klarinett och Erling Lindvall-synt.
Poemet ?Gotland i sorg? av Anna Edlund lästes av Lennart Kinnander.
Jarn Josefsson, befälhavare på m/s Sigyn, sjöng flera sånger ackompanjerad av Erling Lindvall, bland dem ?O store Gud?.
Biskop Lennart Koskinen presenterades som ?biskop för världens största stift?, detta i och med att Svenska kyrkan i utlandet ju numera hör till Visby stift.
- Kan det vara något att minnas 60 år efteråt för andra än anhöriga med all världens pågående katastrofer där bara i går (tisdag) en polsk sjöman sannolikt drunknade, undrade biskop Lennart angående dagens ceremoni. Och svarade jakande där han menade att katastrofsiffrorna döljer identiteten effektivare än havets vågor, vi blir avtrubbade. Något som en ceremoni som onsdagens blir en motvikt mot.
- De döda blir levande och de levande får hjälp att leva för det är att minnas.
Tände ljus
Biskopen avslutade sina ord med att dels citera ord av den chilenske Nobelpristagaren Pablo Neruda dels från Claes Holmgrens/Tua Forsströms nyskrivna rekviem till minne av ?Hansa?-katastrofen. Domkyrkans vokalensemble Nonetten framförde också ett avsnitt ur detta, dirigerade av Claes Holmgren.
Så var det dags för Lennart Kinnander att tända ett ljus och läsa upp namnen på samtliga 84 omkomna, först medlemmarna i besättningen och därefter passagerarna, innan denna minnesdel avslutades med att Jarn Josefsson sjöng ?Sverige Sverige fosterland?.
Dokumentärfilm
Leif Holmström presenterade därefter den dokumentärfilm om Hansa som också ingick i TV 1:s minnesprogram på onsdagskvälllen, ?I vår tid: Nya bilder från å/f Hansa? och som visades ombord.
- Videofilmen togs när ?Hansa? hittades. Undervattensbilderna visar hur vraket ser ut, det är i bra skick. Ingen har varit inne i vraket och rört något. Det enda är den träbit som följde med upp och som i dag finns i domkyrkan. En livboj skulle också tagits upp men den föll sönder.
Kl. 13.10 hördes så befälhavaren Göran Wassbergs röst i högtalaren med en förvarning att det var fem minuter kvar innan fartyget skulle befinna sig exakt i Hansas position.
Solen bröt fram
Deltagarna i minnesceremonin samlades ute i aktern på däck åtta. När m/s Gotland girade i exakt läge vid Hansas förlisningsplats, utanför Stenkyrkehuk, bröt solen fram och Göran Wassberg kunde bekräfta:
- Vi är på plats, positionen för Hansas förlisning.
Biskopen Lennart Koskinen ledde ceremonin och framhöll att katastrofen inträffade till följd av människans ondska.
- I dag är vi här för att hedra de omkomnas minne. Vi börjar med att sänka ner Hoppets ankare.
Kransar, ankare och rosor
Lennart Kinnander läste texten på minnesplattan och kastade sedan med hjälp av en besättningsman ankaret överbord. Sen följde kransarna efter samma väg och flöt sakta bort på havet. Avslutningsvis singlade rosor som vinden grep tag i ner över havsytan.
- Då lyser vi åter frid över graven, förkunnade biskopen och gemensamt sjöng de församlade psalmen ?Härlig är jorden?.
Lennart Kinnander gav tecken, m/f Gotland signalerade avsked med sirenen, lämnade förlisningsplatsen och fortsatte sin ordinarie färd mot Visby.
Så jobbar vi med nyheter