Björn Tuominen är inte född på ön men dock uppvuxen i fosterfamilj i Sanda. Efter många turer befinner han sig nu, 40 år gammal, som krögare på restaurangen på Stora Karlsö. Det är andra säsongen.
Alla som besöker ön hör honom och ser honom. Han är stor och bullrande, lägger sig i, ser till att folk beställer mat i tid, skämtar, skrattar och går på. Det går inte att inte förhålla sig till Tummen. Och de allra flesta blir glada och charmade.
Det är han som sett till så att Karlsörestaurangen har fått en betydligt större butik med böcker, kläder, kepsar, souvenirer och godis. Och på en hylla står hyrkikare.
- Jag vill utveckla verksamheten också utanför själva maten.
Men det är förstås maten som är huvudsaken för krögaren. Av Karlsö Jagt- och djurskyddsförening AB har han fått fria händer men under ett bestämt pristak.
- Det blev en tuff utmaning för mig, jag måste ju också få det hela lönsamt.
Lösningen heter enkelhet, kaptensmiddag med nyskapande menyer med få alternativ.
- Man måste inte ha entrecote och man kan ta sej i stället för torsk. Jag gör rätter jag själv gillar.
Lökspojke på Nunnan
Björn Tuominen har levt ett krögarliv i många år. Trots att han mycket tidigt bestämde att han aldrig skulle jobba i restaurang.
Mamma och mormor var servitriser och jag ville göra något annat.
Men rötterna ropade och när han var 25 år blev det restauranglivet. Då hade han redan prövat på som kockelev på Snäck och jobbat som kökspojke på Nunnan på somrarna. Också i Stockholm hade han jobbat i kök. Nu blev det provtid hos tv-kocken Malin Söderström på restaurang Ocean och utbildning vid Årsta varmkök. Sedan blev det krogvärlden i Stockholm, bland annat vid krogshowen på Cirkus och som bartender i Globen.
- Men jag ville mer än bara vara kock hos andra, jag ville bli min egen.
Så han blev delägare i en kompis cateringfirma, som höll till i en källare i Huddinge där man lagade bufféer till det lokala näringslivet.
Big Brotherfester
Namnet No Fear Catering kom sig av att företaget lagade maten åt ett gäng fallskärmshoppare och det namnet äger jag fortfarande.
Firman expanderade, snart hade de två restauranger och en cateringfirma.
- Då köpte vi ett fartyg och hade som mest 30 anställda.
M/S No Fear låg vid Slussen och lockade huvudstadens kändisar med events. Från The Ark till Robinson- och Big Brotherfester.
Det gick ett tag men sedan snurrade allt lite för fort.
Ingenting var roligt längre, för mycket jobb, för lite kontroll. Det kändes som om vi bara släckte bränder. Vi sålde fartyget i ren panikångest.
Så följde några år som anställd. Men för två år sedan föreslog Lars Högdal vid Resestugan att Tummen skulle titta på restaurangen på Stora Karlsö, som behövde en ny krögare. Och så blev det, 2010 tog han över.
Jag trodde att en krögare gjorde långa matsedlar i förväg, kanske på veckobasis, men Tummen har en mer lättsam inställning till val av mat.
- Jag bestämmer på morgonen vad vi ska laga i köket, till lunch och middag. Jag gillar att improvisera. Sedan får gästerna beställa i tid så att jag vet hur mycket vi ska göra.
Egen favoritmat
Förutsättningen för denna planering är att alla basvaror finns hemma. Med båten kommer stora lass och Tummen ser till att där alltid finns sådant som fläskkotletter, lamm, rostbiff, anka, flankstek, sej, röding och torsk.
Tummen bjuder sina gäster på gourmetmat, men när ingen ser, efter lunchrusningen, gör han i ordning en bautahamburgare till sig själv, som han äter ute i köket. Det är faktiskt hans egen favoritmat.
Större delen av dagen håller han till med sina medarbetare i köket och ute i butiken. Men han har ett privat rum i en länga utanför restaurangen. När han vill vara för sig själv och koppla av går han dit, där han har sin tv och sin dator. Och sin restaurang lämnar han inte under hela kontraktstiden.
- Jag stannar här alla 160 dagarna. Det är en gotländsk princip, att jobba när det finns jobb.
Men Tummen har också fått ett helt nytt intresse sedan han kom till Stora Karlsö. Han spanar numera på fågel även om han inte skryter särskilt mycket om det, det kanske inte direkt passar in i den något kaxiga självbilden. Men allt fler fågelarter lär han sig och förundras över.
- Det är viktigt att möta upp gästernas intressen och många gillar ju fåglar.
Ett vägskäl
Hur livet kommer att se ut de närmaste åren vet han inte.
- Stora Karlsö stimulerar mig jättemycket och jag stannar här så länge jag känner att jag kan påverka och utveckla verksamheten.
En ny tanke han har är catering på Gotland, eller i Norrland, på vintern, som komplement till Karlsö på somrarna. Då kan hans anställda följa med.
Han funderar så men behöver inte fatta några beslut riktigt än.
- Det är ett vägskäl jag knuffar framför mig hela tiden.
Så hojtar någon, han flyger upp från stolen för att ta betalt för en kopp kaffe i baren. Eller om det var någon som ville köpa en av tavlorna som hänger runt väggarna. Är man krögare på Stora Karlsö är det så mycket mer än mat man måste ha koll på.