Hon bor i barndomshemmet, precis utanför grindarna till det inhägnade området. När hon var barn var halvön förbjudet område, men som 14-åring fick hon alltså arbete i köket och stenarbetarnas matsal under några månader. Det var långa arbetsdagar och ungefär 50 timmar i veckan.
- Då serverade vi mat åt omkring 15 arbetare, men i matsalen åt ungefär lika många till. Det var de som hade mat med sig, minns Barbro Ekström.
Tungt i kalkbrotten
Hennes farfar och pappa arbetade inom stenindustrin och hennes mamma hjälpte till i köket och med städning av personalbarackerna.
Under 40 år var Bungenäs stängt för allmänheten och det var med blandade känslor som Barbro Ekström på nytt besökte området.
- Det var tungt att se det gamla kalkbrottet där så många hade slitit. Och det var ledsamt att se hur förstört det här huset var. Men nu känns det bra, säger Barbro Ekström.
Bengt-Sture Johansson, 68 år, gjorde sin värnplikt på Bungenäs 1963 och arbetade sedan för försvaret tills för tio år sedan då han fick pension. Han har många minnen från militärtiden, men också tidiga barndomsminnen från området.
Rädd för tyskarna
- Jag minns 1950, när jag var sju år, och gamla ombyggda tyska krigsbåtar kom för att lasta kalksten. Jag var livrädd för tyskarna med sina renrakade huvuden, men jag fiskade gädda och sålde till besättningarna. De hade dåligt med mat, berättar Bengt-Sture Johansson.
Han har också ett gott minne från stenarbetarnas matsal.
- Jag var tio år och hade stått och fiskat gädda här nere. Då gick jag in här och frågade om jag kunde få något att dricka. Jag blev bjuden på varm choklad och pannkakor med sylt och grädde. Sedan gick det lätt att cykla hem till Fårösund, berättar Bengt-Sture Johansson.