Så här är många gotlänningar vana att se Christine Senter, som vaccinsamordnare på regionens pressträffar.
Året som gått
Under pandemin förekom Christine Senter flitigt i de gotländska medierna. Hon kom till ön 2006, för ett arbete som psykolog. Efter att ha avancerat till olika chefsjobb inom regionen fick hon i november 2020 frågan av regiondirektör Peter Lindvall om att bli vaccinsamordnare. Ett uppdrag hon nu har hunnit få lite distans till.
– Det var en extrem arbetsbelastning, jag har aldrig jobbat så mycket i hela mitt liv. Och då menar jag inte bara många timmar utan det var också en stor press – människor dog ju faktiskt. Om vi lyckades så kunde vi rädda liv. Det var också väldigt bevakat, av media men också av privatpersoner, säger Christine Senter.
Hon beskriver det som utmanande men också roligt att få jobba i en så lösningsorienterad organisation. Hon är nöjd med vaccinationsinsatsen på Gotland – både utfallet men kanske framför allt genomförandet.
– När det blir dags för pension och jag tittar tillbaka på mitt yrkesliv så tror jag att de där åren kommer vara det jag minns allra bäst, säger Christine Senter.
– Det var verkligen dubbla känslor, jag tycker väldigt mycket om Gotland och betraktar det fortfarande som hemma. Jag flyttade inte för att jag var färdig med ön, utan jag behövde en ny utmaning. Det är jobbigt och sorgligt och jag kan sakna den enkla vardagen på Gotland.
För Christine Senter är Västerås en nygammal bekantskap.
Den 15 september gick flyttlasset för henne och hästen Beatrix. Några dagar senare började Christine Senter på sitt nya jobb.
– Det har varit väldigt intensiva månader. Det är mycket nytt – nytt jobb, nya lokaler, nya system, ny bostad, nytt stall. Det har varit väldigt mycket för min hjärna att ta in.
Med det nya jobbet är Christine Senter tillbaka i psykiatrin.
– Jag tycker väldigt mycket om psykiatrin. Det är absolut ingen enkel verksamhet att jobba i och leda, men den är väldigt viktig och jag trivs där. Av allt nytt jag har kommit till så känns jobbet mest hemma.
Därmed inte sagt att det är enkelt.
– Jag har fått en rejäl utmaning, det är en ganska stor verksamhet. Det kommer att dröja innan jag tröttnar och känner att ”det här kan jag”.
Är du lika känd i Västerås som du var på Gotland?
– Nej, det är jag ju inte, det tror jag kommer ta tid om ens någonsin. Här är jag snarare mina föräldrars dotter.
Christine Senter beskriver Västerås som en lagom stor stad med fastländska mått mätt.
Västerås är en nygammal bekantskap. Här har hon sina föräldrar och här bodde hon själv under en period efter gymnasiet.
– Men jag har inte gått i skolan och jag har inga barndomsvänner här, säger Christine Senter.
Att det skulle vara svårare att flytta i 40-årsåldern är inget hon har hunnit märka av.
– Jag är på jobbet hela dagarna och eftersom jag har häst är jag i stallet hela kvällarna och stallet är ju inte bara hästar, det är ju ett socialt sammanhang också.
Christine Senter beskriver Västerås som en trevlig stad, lagom stor med fastlandsmått, men en stor stad med gotländska mått. Hon tycker också att Västerås på senare år bättre har tagit tillvara på läget vid Mälaren.
– Klart att det inte går att mäta sig estetiskt med Gotland, säger Christine Senter.
När den här intervjun görs dagarna innan julafton är planen att fira nyår på Gotland.
– Jag håller inte för osannolikt att jag en vacker dag kommer tillbaka till Gotland, men nu ska jag göra det här först.