Just nu pågår flera initiativ på Gotland för att uppmärksamma och samla in pengar till kvinnojouren Trots och deras arbete. När Anette Hammerin och Ida Hultqvist hörde om Li bergströms paddling runt ön kände de att de också ville hjälpa till. Nu ska de springa, jogga och promenera för varje slant som skänks. Ju fler som pratar och engagerar sig desto bättre, men det behövs mer än så.
– Det är bra att man pratar mer om det nu. För om man går in i ett fikarum med kollegor, så har i alla fall hälften av dem en historia. Men när det kommer till vad som händer, om det har fått några effekter, så är svaret nej, säger Anette Hammerin.
Hon menar att det arbete som kvinnojourerna gör borde egentligen myndigheterna stå för.
– Det är så sjukt att jourerna arbetar ideellt och är beroende av välvilja, istället för att verksamheterna finansieras av staten, säger Anette Hammerin.
När Ida Hultqvist sökte hjälp fick hon flytta in i Trots jourboende.
– Det var en fantastisk plats att bo på. Där kunde jag sova, säger hon.
Det är just huset som Trots är beläget i som nu behöver ekonomiskt stöd. Hittills har Anette Hammerin och Ida Hultqvist sprungit in 18 650 kronor – drygt 8 000 mer än målet. Men än tänker de inte stanna.
Trots kvinnojour är inte bara en plats där kvinnor och deras barn kan söka skydd. Där finns bland annat jurister, studiecirklar och självhjälpsgrupper som gör hela processen lättare.
– Det är viktigt att det kommer fram vilket jobb de faktiskt gör. Inga myndigheter kan mäta sig med det. Myndigheterna har öppet 8-17 måndag till fredag, helgfria vardagar – men det är inte då våldet sker. Det är julafton, midsommar och natten mellan lördag och söndag, säger Anette Hammerin.
De båda gick igenom liknande upplevelser samtidigt utan att veta om det. För det våldet är inget man pratar om. Kvinnor som utsätts för våld skuldbelägger ofta sig själva och det är inte alltid det finns någon i omgivningen som lyssnar eller reagerar på ett icke-dömande sätt. Då är det lätt att tro att allt är ens eget fel.
– Vi gick igenom samma sak. Tänk om vi hade vetat det då. Det är så fruktansvärt att man måste klara sig själv, säger Anette Hammerin.
Många gånger är kvinnorna inte ens medvetna om att männens handlingar faktiskt är brottliga. Därför behövs både utbildning och kunskap om relationer och var man kan vända sig redan från en ung ålder, säger de.
– Det blir normaliserat. Är det så att du blir strypt varje dag tar du det inte lika allvarligt, säger Ida Hultqvist.
De båda är överens om att myndigheters bemötande ofta är problematiskt. Många tvingas byta handläggare och ärenden faller mellan stolarna, eller hamnar i, vad de kallar den, "slaskpärmen".
– Det är efter kvinnorna har försökt göra sig fria som de mördas. Och där behöver myndigheterna göra mer, tycker Anette Hammerin.
Det som fick dem att fortsätta kämpa var deras barn. För det är inte bara kvinnorna som far illa. Många barn tvingas både utstå och bevittna våld i hemmet. Hon uppmanar därför alla som ser något att göra orosanmälningar, att våga bryta in och lyssna. Det kan vara den sista pusselbiten som behövs.
– Hör du något på andra sidan väggen eller ute på stan – våga säga till. För oftast blir det tusen gånger värre när man kommer hem, säger Anette Hammerin.