Blivande biskop Lennart ger löften om en ny tid

På väggarna i domkapitlets sammanträdesrum trängs allvarliga biskopar i tunga ramar. Framför blädderblocket i hörnet står blivande Biskop Lennart och utfärdar löften om en ny tid.
"In mundo, non ex mundo" har han skrivit på blocket och det ska bli hans valspråk som biskop. "I världen, inte av världen" betyder de latinska orden, som var Jesus uppmaning till lärjungarna.
För Lennart Koskinen blir detta en uppmaning att verkligen leva i världen, men göra det med en kristen värdegrund. Och sedan kliva in i kyrkan, hämta ny kraft, och kliva ut igen.
Han liknar det vid andedräktens rytm och han tycker att just den rörelsen utåt och inåt också borde vara kyrkans rytm. Alla mår gott av växelspelet mellan det aktiva och utåtriktade livet och ett liv i kontemplation. Även kyrkan som organisation, tycker Lennart Koskinen spinner vidare kring sin liknelse med andedräktens rytm:
Andas man bara in, då blir man uppblåst. Det har vi ibland varit i kyrkan.
"In mundo, non ex mundo". I praktiken ska det komma att märkas att Gotland har fått en ny biskop lovar Lennart Koskinen:
Jag kommer att röra mig ute på ön och på företagen mycket mer än någon av mina företrädare.
Han har erfarenheter av det här. Innan Koskinen blev domprost i Stockholms stift så var han Sveriges meste företagspräst och etisk rådgivare i företagen. Han hade också styrelseposter i företag och var flitigt anlitad som föreläsare och debattör.
Mycket av det där lämnade han när han blev domprost för ett par år sedan - den tjänst som han häromveckan betecknade som "omöjlig", med sin enorma arbetsbörda och haltande ekonomi.
Men kan inte arbetsbördan bli ännu tyngre nu när Lennart Koskinen ska bli biskop inte bara för Gotland, utan också för alla Svenska kyrkans utlandsförsamlingar? Här handlar det ju verkligen att arbeta "in mundo." Och även gotländska församlingar kämpar ju med ekonomin.
Lennart Koskinen tror att det kan bli något helt annat:
Här är det en annan sak. Som domprost är jag arbetsgivare, det blir jag inte som biskop. Min uppgift kommer i första hand att handla om att inspirera och fördjupa det kyrkliga arbetet och det passar mig mycket bättre, även om jag också kan ekonomi.
När det gäller Skut tror jag på den nya tekniken. Jag kommer att inspirera och motivera dem genom veckobrev till utlandsförsamlingarna. Tidsmässigt kommer jag att vara mest på Gotland. Utlandsvisitationer lägger jag in när det passar med schemat här hemma.
Genom flödet av debattinlägg inför biskopsvalet har Lennart Koskinen fått en bild av Gotland, gotlänningar och gotländskt kyrkfolk. Han vågar redan dra en del slutsatser. Att det finns motsättningar mellan stad och land är en sådan. Att vissa ryggar för högkyrkliga gudstjänster och att fler utträder ur kyrkan på Gotland än i något annat stift är annat som han har snappat upp. Lennart Koskinen vill göra något åt det. Han vill vara med och riva murar och han vill få spridning på religiositeten. Inte genom att bannlysa den högkyrkliga gudstjänsten, den tycker han själv om, men genom att öppna upp kyrkan, göra Gotland till ett andligt centrum, erbjuda olika former av uttryck för möten med Gud och möta människor där de står. In mundo, non ex mundo, alltså...
Jag gillar att fiska. Skulle jag meta abborre så skulle jag inte beta med renkalvfilé, som jag själv tycker så mycket om, utan jag skulle beta med daggmask, för det tycker abborren om!
Och kvinnoprästmotstånd, det vill han ta itu med. De som vänt ryggen till kyrkan av den anledningen ska få tänka om:
Annars har jag misslyckats!
För att tala klartext är ju Gotland, vid sidan av Göteborg, det stift som är mest kvinnoprästfientligt. Men jag kommer att konsekvent arbeta mot kvinnoprästmotstånd, förklarar Lennart Koskinen.
I slutet av augusti vigs han till biskop. Sedan kan han vara biskop på Gotland i nio år. Kommer han att hinna med allt?
Jag har hög kapacitet. Jag kommer att hinna med mycket!