Bo Hammar lämnar Jägargillet i protest
I senaste numret av tidningen "Svensk Jakt Nyheter", en publikation från Svenska jägareförbundet, varnar ordföranden för öns jägare, Kaj Gustafsson, de gotländska hundägarna för väntade örnattacker. Han till och med jämställer risken för örnattacker på hundar på Gotland med riskerna för att varg dödar hundar på fastlandet. Stellan Hedgren på länsstyrelsen har i många år studerat kungsörnarna på ön och har aldrig hört talas om att örn dödat någon hund: Kaj Gustafssons jämförelse är verklighetsfrämmande. Jämfört med risken att hundarna ska bli påkörda i trafiken, är risken för en örnattack ytterst marginell.
Stellan Hedgren ger inte mycket för innehållet i Kaj Gustafssons krönika.
Bland annat påpekar han att krönikören skriver om att Gotland lär ha mer än 100 par häckande kungsörnar.
För några år sedan hade vi runt 25 par, men stammen har sakta, sakta ökat och vi räknar i dag med 35 par, långt från 100 par således.
Och några örnangrepp på hundar har han alltså aldrig hört talas om.
Krönikan är publicerad i en särskild del av Svensk Jakt, en bilaga som är utformad som en nyhetstidning.
I krönikan skriver Kaj Gustafsson, ordförande i Gotlands Skarpskytte och jägargille (den regionala avdelningen av Svenska jägareförbundet) så här apropå örnar och hundar:
"När jag börjat använda en liten hund, något som med den ökande rådjursstammen, kommer att bli vanligt på Gotland, blev jag uppmärksam på risken med våra stora rovfåglar. Kungsörn och havsörnsbestånden på Gotland har ökat kraftigt, något som i och för sig är glädjande. Vi lär idag ha över 100 häckande par av kungsörn och något tiotal par havsörn. Med det örnbestånd vi har på Gotland är säkerligen risken för örnattack mot småhundar väl så stor som de mer uppmärksammade riskerna för stövare i vargreviren på fastlandet".
En av öns jägare, lantbrukaren Bo Hammar i Hörsne, ilsknade till ordentligt när han fick läsa Kaj Gustafssons resonemang om örnar och hundar.
<span class=MR>Hammar lämnar Gillet</span>
Jag har sagt upp mitt medlemskap i Gotlands jägargille med omedelbar verkan och bett kansliet att flytta över mitt medlemskap till Blekinge.
Han har varit medlem i Jägareförbundet sedan 1952. Nu var måttet rågat.
Trenderna har ändrats genom åren. I dag fokuserar man i förbundet mycket på rovdjurshat och man målar upp alla rovdjur som konkurrenter om bytet.
Jag tror att Kaj Gustafsson kan vara ute efter att ytterligare piska upp stämningarna mot rovdjuren, men jag vet inte. Fast det sprider sig en anda i organisationen som jag inte alls tycker om.
Förr, menar Bo Hammar, var rovdjuren i allmänhet och rovfåglarna i synnerhet inte alls något hett debattämne.
Han refererar till sina år i Skåne där han bland annat ägnade sig åt forskning, och där han kom i kontakt med många markägare som var riktigt stolta över att de hade häckande rovfåglar på sina marker.
<span class=MR>Förbundsordf. ska få veta</span>
Jägareförbundet utförde må-nga undersökningar och initierade forskning kring rovdjuren, men det fanns aldrig den negativa attityd med i bilden som finns där i dag.
Bo Hammar har alltså lämnat öns jägarorganisation i protest mot ordförandens krönika.
Men han tänker gå vidare och avser att hålla förbundsordföranden, förre överbefälhavaren Owe Wiktorin underrättad om vad som sker i ärendet på Gotland.
<span class=MR>Rovdjurpolicy</span>
Jägareförbundet har antagit en rovdjurspolicy där man spaltar upp sin syn i olika frågor som rör rovdjuren, skyddsjakt med.
Ingenstans i förbundets grundläggande syn på rovdjursfrågorna står örnarna ens nämnda vilket förstås kan tolkas som att man inte åsätter skaderiskerna/konflikterna mellan örnmänniska-hund någon som helst betydelse.
Kungsörn på spaning efter en hund?Arkivfoto: ROBERT GAHNFELT
Så jobbar vi med nyheter