Boende accepterar buller och skuggor

I rapporten konstaterar man också att det skulle gå att göra mycket mer för att ytterligare minska störningar och därmed, få ännu högre acceptans för vindsnurrorna. Enligt Tore Wizelius kan man nå längre bara genom att se till så att de riktvärden som finns, också följs. Men det förutsätter å andra sidan att både de som projekterar vindkraften och myndigheter som ger tillstånd, bättre kan bedöma i varje enskilt fall utifrån de gjorda beräkningarna. Detta kräver i sin tur mer erfarenhet och större kunskap.
I undersökningen har 94 personer i 69 hushåll intervjuats. De bor alla i När, Klintehamn eller på Näsudden och det är bara personer som bor mycket nära vindkraftverk som har deltagit i undersökningen.
Av alla intervjuade blir 85 procent inte störda av ljuden från vindkraftverken de har omkring sig. När det gäller skuggorna från turbinbladen anger 94 procent att de inte störs. Och det är ytterst få av de boende i undersökningen på Näsudden som tycker att deras utsikt störs av vindkraftverken - och då ska man veta att Näsudden härbärgerar 81 stora vindsnurror.
Här är det 13 procent av de tillfrågade som svarat att de tycker att vindkraftverken stör utsikten. Av alla intervjuade i de tre områdena anser 89 procent att deras utsikt inte blivit störd.
I projektet har man också granskat metoderna, reglerna och riktvärdena som används i Sverige och andra länder för ljud, roterande skuggor, visuell påverkan (utsikten) och andra faktorer.
Den svenska modellen för att beräkna störningarna är onödigt komplicerad, menar man i undersökningen, och för vindkraft till havs är modellen inte ens verifierad. Ett problem som man uppmärksammar är, att om en markägare upplåter mark för vindkraft nära en fastighetsgräns, så hindras grannen från att nyttja sin mark vid vindkraft, eftersom verken måste stå så att de inte stör varandra. Det problemet kan lösas genom att man får markersättning för ett vindkraftverks vindfångstområde i stället för den yta det står på.