Kvinnans sambo har MS och är förlamad från bröstet och ner men oftast helt klar i tankarna. Han bodde omväxlande på ett boende och hemma med stöd av hemhjälp men flyttades till ett särskilt boende på heltid för att inte smittas av coronaviruset.
En axel värker och han har ett stort liggsår som gör att han behöver komma ur sängen varje dag.
– Från 5 maj till 17 juli har han fått sitta i rullstolen tre gånger och duscha två gånger. Han ligger i sin svett dag efter dag, säger kvinnan.
Hon får inte komma in till sin sambo på grund av smittrisken men kan ringa honom klockan 14.30 varje dag. Begränsningen ökar oron hos henne och enda möjligheten att träffa honom är bakom plexiglaset eller om hon tar ut honom i rullstol.
– Då är han så glad och njuter av naturen runt omkring, säger hon och lyser upp en stund innan hon berättar vilket skick han var i en dag.
– Han såg ut som en uteliggare, skäggig och hårig, så jag fick klippa honom på promenaden.
Kvinnan säger att hans tillstånd försämrats. Liggsåret är infekterat och han har fått mer värk i en axel och han körts till sjukhuset ett par gånger. Där fick han antibiotika och andra mediciner, och kunde snart sitta uppe flera timmar på dagarna.
Tillbaka på boendet var han tydlig med vad han ville:
– Ta mig härifrån, sa han.
Hon tror att brist på personal är främsta orsaken till att vården inte fungerar. Hon är orolig och osäker på vad hon ska göra och har anmält boendet till patientnämnden, socialförvaltningen och IVO, Inspektionen för vård och omsorg. För henne handlar det inte bara om att hjälpa sin sambo.
– Jag tänker på alla boenden som är kvar där, säger hon.
Verksamhetschefen på boendet där kvinnans sambo bor kan inte kommentera anklagelserna på grund av sekretessen men säger att hon kan förstå oron bland anhöriga.
– Vi samtalar mycket kollegor emellan om hur vi på bästa sätt ska kunna ge de boende bästa tänkbara omsorg. Och samtidigt försöker vi hålla en bra dialog med de anhöriga så att de ska förstå situationen och känna sig trygga.
Generellt svarar hon att deras boende får duscha i den omfattning som regionens biståndsbeslut anger samt vid behov. När det gäller hur ofta en person får hjälp att ta sig upp och sitta i rullstol, är individuellt.
– Det är den boendes önskemål som styr om denne vill vila eller sitta uppe.