Det fanns från början inte i Eva Bofrides begreppsvärld att bli ledarskribent. Nu är hon inne på 14:e året av tyckande.
GOTLÄNNINGEN
Det fanns inte i begreppsvärlden för Eva Bofride att bli politisk skribent, säger hon, så när jobbet blev ledigt efter Hans E. Andersson tänkte hon inte tanken att söka.
Det var på våren 2008. Hon hade då arbetat som allmänreporter på GT sedan det där vikariatet 1992.
Politiskt intresserad, visst. Eller snarare allmänt samhällsintresserad, vilket rimligen är grunden för att alls arbeta som journalist.
– Men jag hade inget politiskt engagemang bakom mig och hade röstat på olika partier, så nej, det fanns inte i tanken.
Men när hon fick frågan och insåg att jobbet är fritt och utan band till Centerpartiet tackade hon ändå ”ja”.
Hennes allra första ledare handlade om det då omdebatterade varumärkesnamnet "Magiska Gotland". Den dag denna intervju görs ska hon grotta ner sig i handlingar för att sedan skriva om bristerna i Attendos verksamhet på Terra Nova.
– Det är det jag uppskattar mest, jag är helt fri att skriva om vad jag vill. Sedan har jag förstås Centerns värderingar, särskilt kring landsbygden, jag är uppvuxen i Levide. Men nej, partiet har inget inflytande alls
Låt vara att arbetet är fritt, men det är samtidigt ett jobb som ska göras. Fem dagar i veckan – år ut och år in – ska något ämne avhandlas.
Hur hittar du infallsvinklar?
– Ibland är det givet, ibland får man göra en traditionell omvärldsspaning. Egentligen är det inte så svårt, svårare kan det vara att ha en åsikt om allt.
Och det har du?
– Det märker du väl!? Jag har ganska lätt att tycka, men det måste också vara underbyggt. Det måste finnas substans i det jag skriver och kunna utvecklas.
Inför valet 2018 var Eva Bofride tjänstledig och kandiderade till riksdagen. Här firar hon valsegern tillsammans med Centerns Lars Thomsson, Eva Ahlin och Eva Nypelius.
”Det märker du väl?” sade hon just, Eva. För så är det, vi har varit kollegor i 30 år och de senaste åren suttit bredvid varandra på redaktionen.
Ofta har jag undrat hur hon pallar att emellanåt hudflängs och idiotförklaras i mejl och sociala medier.
Måste man vara hårdhudad i din position?
– Generellt får jag inte särskilt mycket respons, faktiskt. Men antingen får jag veta att jag skrivit något jättebra eller något jättedåligt. Så fort jag skriver om SD får jag veta att jag är besatt av deras parti, det ingår i taktiken, det blir aldrig en saklig dialog.
När tar du illa vid dig?
– Kommentarer som syftar till att få mig ur balans och i förlängningen sluta skriva triggar mig mer än det skakar. Ofta står jag då än starkare i min åsikt.
Eva Bofride har alltid haft lätt att ha en åsikt, tur det, med sex publiceringar i veckan.
Hårdare tar det om hon, vilket händer, skrivit något felaktigt. Då har hon brustit i den korrekthet som är hennes dygd.
– Det är jobbigt, men viktigt, att få veta när det blivit fel. Det kan vara lätt att bli blasé men med den här plattformen är det i grunden bra att bli granskad.
Mothugg kommer inte bara utifrån, även inne i Gotlands Media-huset kan det stundom osa hett. Erik Fransson på Folkbladet och Mats Linder på GA är sällan sena till debatt.
Eva Bofride säger att hon blivit bra skolad i att skilja på sak och person.
– När jag fick tjänsten var Håkan Ericsson ledarskribent på Folkbladet. Vi var kollegor sedan tidigare och hade en bra relation, samtidigt som vi gick hårt åt varandra i debatten. Det var en viktig insikt som jag haft nytta av.
Vad får du personligen ut av din position?
– Jag tänker att jag kan bidra till samtalet i samhället. Det kanske är naivt, men jag hoppas det. Jag kan föra fram det jag anser viktigt och säga emot det jag tycker är fel. Det är ett stort privilegium, ibland blir jag nästan rädd.
Erik Fransson, Eva Bofride och Mats Linder, Gotlands Medias tre ledarskribenter.