"Boken bara ramlade ur mig" Fakta: Gudrun Eklund
Jag har aldrig tagit mitt skrivande på allvar. Fast i skolan sade de att jag skulle bli en ny Selma Lagerlöf. Jag skämdes så jag höll på att dö. De sade att skrivandet var viktigare än att gifta sig och få en massa ungar. Jag gjorde tvärtom! säger Gudrun Eklund och skrattar.Nu, 75 år fyllda, gör hon sin författardebut. Hennes roman "...inga stormar än..." är första bok ut att gå i tryck via GA:s författartävling.
"Alltsammans börjar en valborgsmässoafton i Uppsala. Fem vänner bestämmer sig för en cykelsemester på Gotland. Där för ödet en främling i deras väg. Tillsammans drar de runt denna ljuvliga ö. Deras inbördes relationer fördjupas liksom kärleken till ön med sin unika natur, dess kultur och magnifika historia.
Efter sommarens slut befinner sig samtliga i Stockholm i diverse jobb och studier, varefter den ena efter den hamnar ute i främmande land, Afrika, Polen, Irland, alltefter egna önskemål och ödets nycker. [...] obevekligt utvecklas samtliga efter den mall, som sagda öde planlagt. [...] till slut finner var och en sin egen väg med erfarenheter som kärvt skulpterat fram livsdugliga karaktärer ur det lovande material som fanns att få."
Namn: Gudrun Eklund.
Bor: Holmhällar, Vamlingbo.
Född: Den 23 april 1928 i Sorsele.
Familj: Maken Anders, sex barn och nio barnbarn.
Gör: Pensionär, hästskötare och författare.
Drömmer om: Jag är ganska fatalistisk och tar dagen som den kommer.
Läser: Mycket fantasy, exempelvis Tolkien. Har läst alla tunga klassiker, som Dickens, Tolstoj och Dostojevskij. Gillar Åke Wikström. Har nyss börjat på Jean M Auels "Nionde grottan".
Aktuell: Författardebuterar med "...inga stormar än...", via GA:s författartävling.
Manuset blev klart redan för tre år sedan. Tvärt emot sin tidigare vana att aldrig göra något med sina alster, lämnade hon in det till books on demand i Visby. Där har det legat sedan dess.
Ända tills för ett par månader sedan, då företaget uppmanade henne att lämna in manuset till GA...
För Gudrun innebar det att en dröm gick i uppfyllelse. Själv beskriver hon upplevelsen som omtumlande men fantastiskt rolig.
Jag har inte fattat det än! Men det visar ju att det aldrig är för sent. Man ska aldrig ge upp.
En annan dröm förverkligades för många år sedan, då hon och maken Anders kunde bosätta sig permanent på Gotland. Efter närmare 40 år som sommargotlänningar valde de att bli bofasta i Väskinde. För tre år sedan bytte de till "den riktiga landsbygden" och flyttade det om- och tillbyggda sommarhus de grundlade 1962, vid Holm hällar i Vamlingbo.
Där får de regelbundna besök av bland annat sex barn och nio barnbarn. Familjelivet tar fortfarande mycket tid och har alltid fått göra det, säger Gudrun.
I hagarna runt huset betar dessutom en gammal arabhäst och tre islandshästar. Två av dem har precis nedkommit med varsitt raggigt litet föl.
Från början var det en av döttrarna som drog in Gudrun och Anders i sitt hästintresse. Med tiden har det kommit att utgöra en oumbärlig del i parets liv. I Väskinde drev de handikappridning i flera år, men nu rider de enbart för nöjes skull. Ofta vid havet.
Det är en ofattbart härlig livsstil! Det finns ingenstans vi hellre vill vara. Det här med att vara pensionär är ganska heltäckande. Det är full rulle nästan jämt.
<span class=MR>Har alltid skrivit</span>
Maken Anders är läkare och hans utbildning och tjänstgöring har fört familjen från Umeå och Kiruna, till Norge, Göteborg och Stockholm. Samtliga barn har förresten följt hans fotspår in i den medicinska världen. Gudrun har bland annat arbetat som tandsköterska, men mestadels har hon arbetat i hemmet, med egna och andras barn.
Och skrivit har hon alltid gjort, säger hon. När hon haft tid.
Nu har hon lite mer av den varan, om än inte obegränsat. Men skriver, det gör hon. Ett manus till en barnbok med egna sagor ligger på Books on demand och ytterligare en roman, "Zawina" som utspelar sig i Afrika, är på gång.
<span class=MR>Fantasi och verklighet</span>
Den, liksom "...inga stormar än..." grundar sig mestadels på fantasier, men har en hel del verklighetsförankring.
Debutboken beskriver hon som "en romantisk och spännande bok som bara ramlade ur mig".
Jag hade vansinnigt roligt när jag skrev den! Visst avspeglar sig en hel del egna erfarenheter, men det är inga memoarer. Jag ser hellre framåt än bakåt, oavsett ålder. Det finns så fantastiskt mycket att se fram emot!
Just nu ser hon fram mot en inte alltför varm och turisttät sommarmed mycket regn!
Jo, jag gillar höst och stormar. Regn är bra, då växer det bete åt hästarna! Oj, nu måste jag gå och hämta in dem!
Så jobbar vi med nyheter