Boken om Dalhalla - intressant men också en partsinlaga
Man glädjer sig förstås över en ny bok som har titeln "Dalhalla, kampen för ett brott". I denna bok får man också mycket riktigt veta hur brottet kallat Draggängarna "upptäcktes" och blev förvandlat till en arena, som är något alldeles speciellt.
Margareta Dellefors heter kvinnan som skrivit boken och det var ju också hon som efter sin pensionering från Musikradion P 2, mer handgripligt tog tag i drömmen om att ge Sverige en riktig operaarena.
Det var 18 maj 1991 som hon första gången besökte brottet i närheten av Rättvik, det som nu är Dalhalla, en jättegryta som är 400 meter lång, 175 meter bred och 60 meter djup.
Så länge Dellefors håller sig till berättelsen om hur det gick till att utveckla denna plats är boken intressant. Mindre intressant blir det när det sen kommer att handla om hur hon blev sparkad som konstnärlig ledare för operaverksamheten för några år sedan.
Här blir det en partsinlaga.
Visst kan man med hennes berättelse som grund tycka det var märkligt att man plockade bort personen som varit upphovet till det hela.
Hon ville hålla fast vid ursprungsidén om en mer renodlad opera, medan flera andra i ledningen för Dalhalla såg möjligheten att släppa in lättsammare scenisk verksamhet. Men i den berättelsen finns bara hennes egna bord, inte motståndarnas version av hur det gick till.
Det skulle vara intressant att få veta om de håller med om att Dellefors skulle ha fått vara kvar om hon inte hade haft tre handikapp: "Hon är kvinna, 65+ och "nollåtta"".
Så jobbar vi med nyheter