Bönder som blev sjömän och seglade egna skutor

Bonde och sjöman - går det ihop?
Jovisst, åtminstone var det förr i tiden vanligt att bondsöner i brist på annat arbete gick till sjöss och blev vittbefarna sjömän. Och kustbonden höll sig gärna ute på sjön, ofta lockade båten mer än plogen.
Att det också fanns mången bonde som dessutom blev både skeppare och redare, alltså ägare till egna skutor, berättade i går Torsten Gislestam i samband med att Visby Skepparegille firade sin 325:e högtidsdag. Som vanligt lockade gillets föredrag fullt hus i Församlingshuset i Visby.
Torsten Gislestam berättade om gamla tiders bondeseglation på Storsudret och tog främst tre exempel.För det första de utbredda kontakterna mellan Gotland och Baltikum, främst då med Ösel.
- Före andra världskriget förekom näst intill regelbundna förbindelser mellan Ösel och Gotland, sa han och berättade hur "åislarna" seglade till Gotland och bytte råg och gött och fisk mot slipsten och andra sandstensprodukter.
Nåja, det förekom också andra varor i åslingarnas båtar, våtare varor. Tullen hade fullt upp med att försöka stoppa spritsmugglingen.

*
Ett annat exempel hämtade Torsten Gislestam från hemsocknen Hamra, där bonden Josef Pettersson vid Sallmunds lät bygga sig skonerten Emma i Enviken.Hon gjorde under 1870-talet mången resa med slipsten, taktegel, salt, saffran, kaffe och mycket annat smått och gott. Josef hade varit till sjöss i många år innan han blev sin egen.
En annan suderbonde var Hans Lorentz Hansson från Vamlingbo som fraktade främst slipsten på många egna skutor. Walfrid, Bernhardina, Christian, Petrine hette några av dem, den sistnämnda övertogs senare av Hansén i Burgsvik.
- De gjorde stundtals riktigt bra vinster, förklarade Torsten Gislestam - "kapten" Hansson hade ett år ett överskott på runt 90 000 kronor. Bara under ett år fraktade han 4 300 slipstenar enbart från Burgsvik.

*
- Men det är svårt att få fram uppgifter om de gamla suderskutorna eftersom de var så små och inte finns i skeppslistorna, förklarade Torsten Gislestam men kunde ändå räkna upp en rad andra skutägare. Som Zachris Hansson från Nore i Vamlingbo som tjänade bra på att segla saltat fårkött till Stockholm.
- Där fick han kontanter, vilket inte var så vanligt på den tiden, och han lät bygga de stora vastar vi ännu kan se kring Nore.
Lars Hallgren, född på 1760-talet i Sundre, var en annan bonde som seglade med sten, en annan var Josef Petterssom i Vamlingbo. Hans båt hette Eos och hans son Oskar ägde skutan Svalan.
Det fanns också kvinnor som gav sig till havs. På 1870talet berättas om en bondhustru från Unghanse i Öja som seglade med vantar, tröjor och annat för att sälja i Stockholm. Förtjänsten gick till en ny manbyggning vid Unghanse.
Omkring 1850 fanns två kvinnor vid Bobbenarve i Öja som också seglade till Stockholm om höstarna för att sälja produkter från gården.

*
Skepparegillet hölls senare på dagen årsmöte under ledning av gillesordföranden Lennart Kinnander. Parentation hölls över de bortgångna medlemmarna K G Olofsson och Erik Olsson, och man omvalde styrelsen där Göran Wassberg är ny ordförande och i övrigt består av Bertil Ahlqvist, Gillis Ulmstedt, Anders Erlandsson, Mathias Klasson, Per-Axel Johansson och Torgny Karlsson.
Revisorerna Kurt Kolberg och Bengt Wiman omvaldes och nyvaldes Bengt "Jeppe" Olsson.
Gillet har på senare år minskat antalet ledamöter till 158, men vid årsmötet invaldes en ny ledamot, Thomas Nyman, Visby, som tog examen som sjökapten för ett par år sedan.
Kassaförvaltaren Lars Pettersson redovisade ett gott ekonomiskt år då värdet av aktier och fonder ökat med drygt tre miljoner.
Under kvällen följde sedvanligt skepparelag med samling kring Välkomman, en silverbägare från 1700-talet som fylld av öl går runt till ledamöterna medan man sjunger den gamla Vimpelsången.